Innan tävlingen gissade jag att jag skulle springa de 11,5 km på ca. 1.10. Jag hade med min hälsena i beräkningarna plus att tävlingen går i terrängen den största delen. Jag kände från början att energin saknades och kollade efter nån jättemygga som kanske satt och sög ur mig allt mitt blod. Så var inte fallet och ändå stack pulsen upp i 180 trots att jag tagit det lugnt…

Jag fick lugna ner mig rejält vilket inte var så kul. När jag sedan vek av in på en knölig traktorstig började hälsenan morra och jag fick gå i nån minut. Sen mötte jag ultramaken som givetvis vann längsta klassen överlägset. Han ville hålla mig sällskap men har ju en förmåga att vilja snacka och fråga en massa saker…när det är 2 km kvar! Jag fick be honom vara tyst och sen tryckte jag på till mål.

20110723-153208.jpg
1.09 blev sluttiden och jag får säga att jag är nöjd. Till nästa tävling kan jag dock ta i lite mer mot slutet. Midnattsloppet ska dock ha en snabbare kilometertid.

Kram

Annonser