Jag vaknade imorse med träningsvärk i både rumpa och axlar. Kroppen var lite trött ska jag erkänna efter träning måndag, tisdag, onsdag och torsdag. Men men, idag stod det tempo på schemat. 3 lätta km, 3 snabba km och avslutningsvis 3 lätta km. De 3 första var faktiskt värst. Det tog ett tag innan kroppen insåg att jag inte skulle vända och ge upp. Jag ger aldrig upp. Det är min styrka och min svaghet. Jag kanske inte är Guds snabbaste barn men jag är riktigt seg. Det är som jag sa till Ultramaken idag när vi pratade om pannben. Jag kanske gnäller när jag blir trött men mycket ska ske innan jag ger upp.

Gamla och tydligen för stora tights...

Planen imorgon var egentligen ett långpass på 100 minuter men jag kommer faktiskt hoppa över det och ta en vilodag. Min kropp morrar och jag vill inte bli sjuk. Ibland måste man lyssna på kroppen. Meningen är ju att bygga upp styrka, snabbhet och kondition och inte bli sämre. Jag känner min kropp ganska bra och vet när den verkligen är trött och inte bara lite vek. Nu är den verkligen trött.

Ultramaken har utmanat mig nu med det löparschema han lagt upp och verkligen turned up the heat. Han är inte så imponerad över att jag hoppade in på det spontana träningspasset häromdagen när jag borde ha vilat. Jag förstår honom. Han, precis som när jag lägger upp schema och program till mina kunder, ser till kundens (i detta fall mitt) viktigaste mål. Som jag nämt tidigare ” Tar denna aktivitet dig Till eller Från målet?”. 100 minuterspasset var i detta fall viktigare än det spontana passet i relation till det mål jag har… På söndag har jobbet kick-off och då ingår ett Crossfit-pass. Därför kan jag inte köra långpasset på söndag.

Kram

Annonser