…snart är det bara en månad kvar tills vi hoppar på planet till Cypern och nu kan jag väl börja räkna ner? Det ska bli helt otroligt skönt att åka på semester, du anar inte. Samtidigt är det med visst vemod jag ser fram emot hösten. Den första november börjar jag att jobba efter mammaledigheten… Jajks! Hur blir det med min prinsessa då? Ja, jag vet. Hon kommer ha det alldeles förträffligt med Ultramaken men jag då? Kan man tanka upp gos på burk? Samtidigt är jag redo att komma tillbaka till vuxenlivet igen. Stänga om sig på toa, äta lunch som är varm och inte vara tvungen att vänta tills alla fått mat, fått hjälp med maten, vill ha mer mat… Ja, kanske någon känner igen sig. Jag tycker också det är så otroligt viktigt att även Ultramaken får vara hemma själv med barnen. För allas skull; närmare band till barnen, dela på ansvaret för hemmet m.m.

När jag träffade en kompis förra veckan gav hon mig en idé. Att jag inte tänkt på det tidigare. Man kan ju faktiskt dra med sig barnvagnen till idrottsplatsen och springa intervaller och låta en (förhoppningsvis) sovande liten flicka ligga i vagnen när man springer runt, runt. Att jag inte tänkt på det… Nu tänker jag på det. Jag ska också riva fram babyjoggern och ta den på en premiärtur. Eller, ja, premiärtur för Lillan i alla fall. Jag har ju sprungit med den tidigare. Inte åkt i den..

Annonser