Ett ögonblicks verk, brukar man säga. Idag hände en sådan sak som bara inte får hända. Jag stod och klippte ultramaken samtidigt som Lillan satt i sin matstol precis bakom mig. Jag tyckte jag hade koll på henne men ändå, helt plötsligt hade hon kravlat sig ur och ramlat pladask ned på golvet, en meter ned. Hon landade på mage och på ansiktet och slog i munnen. Stackarn blev såklart jätterädd, fick ont och var så ledsen. Helt otröstlig, lilla gumman. Vi har haft turen att slippa olyckor med barnen men när barnens hälsa är inblandad brukar vi ta det säkra före det osäkra.

Ultramaken ringde sjukvårdsupplysningen men dit var det lång kö. Vi beslöt därför att vi skulle åka in till akuten men under tiden märkte vi att Lillan blev trött och tillslut somnade. Hon var dessutom svår att väcka. Det slutade med att ambulansen fick komma. Lyckligtvis vaknade hon till  och var riktigt pigg när ambulanssjukvårdarna kom. De undersökte henne och ringde även en läkare för att dubbelkolla men då hon var glad, pigg och inte hade ont någonstans tyckte de inte att det var någon fara för oss att stanna hemma. Man kan bli ett nervvrak för mindre! Det finns verkligen inget värre än när ens barn gör illa sig eller är sjuka. Hon kommer i alla fall vara hårdbevakad i matstolen framöver och ett bälte är ditsatt.

Annonser