I morse satt jag och funderade på hur jag skulle få till träningen idag. 45 minuters distanslöpning stod på schemat, ultramaken kommer hem vid 18 och då ska det ätas sen vill jag vänta 1 timme innan jag drar iväg. Jag kände inte riktigt för att vänta till sena kvällen med träningen. Ögonen drogs till rymdskeppet, a.k.a. Babyjoggern, som stod i hörnet omonterad med noll luft i däcken. Egentligen har jag inga problem med tekniska saker, ihopmonteringar m.m. men när det gäller att pumpa luft i däck så är det inte som det var förr. Jag har fått nån spärr i huvudet som gör att när jag ska pumpa luft i däck slutar det med att det alltid finns mindre luft i däcken när jag är klar än det fanns innan. MEN inte idag. Jag fick ihop vagnen och hittade ”inte-ramla-ihop-spärren” så jag kunde vara säker på att vagnen skulle hålla ihop. Jag fick också luft i däcken, inte fullt men tillräckligt.

Ganska nöjd, om jag får säga det själv...

Det blir ju alltid lite jobbigare att springa med vagn än utan men det är absolut genomförbart. Vi har en Babyjogger Performance som är riktigt smidig och rullar bra t.o.m. i snömodd. Enda minuset är att jag skulle vilja kunna sänka handtaget en bit. Visst är jag ganska kort men bara 2 cm kortare än genomsnittssvenskan. Men som det mesta i världen är väl även denna gjord av män med en man som mall. Jag får se det som statisk triceps/deltaövning.

Säkerhetsremmen på!

 Bromsen var bortmonterad och jag hittade inte delarna men tygbromsen (a.k.a. arslet eller annan valfri del av din egen kropp) har man ju alltid. Passet gick bra och det är skönt att vara färdigtränad innan dagishämtning. Lillan gillade turen:

Jobbigt det där med löpning...

Imorgon blir det styrketräning, som jag har längtat!

Annonser