Jag har lagt märke till att det nu är mycket snack om hur man är en förebild som bloggare. Ska man dela med sig av allt eller ska man hålla det glatt och glättigt. Ska man visa sina ”dåliga” sidor eller stimulerar det andra att bejaka sina ”dåliga” sidor?

Min åsikt är att som bloggare har man ju självklart rätten att göra som man vill när det gäller sitt eget liv och sin egen blogg. Jag vill inte bli alltför personlig av samma anledning som jag inte skulle låta andra läsa min dagbok, om jag hade en. Jag vill heller inte vara helt vidöppen vad gäller mina barn eftersom de inte valt det själv. Jag delar med mig av vad jag anser vara lagom mycket av mitt liv dels som någon form av dagbok för min egen och mina barns del. Sen vet jag att mina föräldrar tycker det är roligt att se barnens liv då vi tyvärr träffas alltför sällan.

Jag skriver ju även detta som en träningsblogg där jag delar med mig av min syn på kost och träning. Detta fungerar för mig men säkerligen inte för alla. Därför har heller inte någon av mina kunder likadana träningsprogram.

Var och en är sin egen lyckas smed. Det är bara jag som kan bestämma hur mycket/lite jag vill dela med mig av vilket gör att diskussionen blir konstig, tycker jag.

 

Annonser