Nej, nu får det allt bli bättring. Då menar jag mig. Jag är ruskigt bra på att planera min löpträning, eller få till den, planerar gör ju min löparcoach men styrketräningen är det värre med. Som att det skulle ske av sig självt… Från och med idag ska det bokas in i kalendern så att det inte bara blir ett pass per vecka. Oftast får jag till två men nu den senaste tiden har det ibland fallit bort – inte ok. Denna vecka blir det torsdag och lördag. Punkt slut!

Man måste prioritera sin träning. Som jag sa till en kollega idag som tyckte det var otroligt att jag, som 3-barnsmamma, tränade 6 pass/vecka. ”Om det är tillräckligt viktigt för mig hittar jag tiden” för mig är det väldigt viktigt, alltså hittar jag tiden.

Jag hörde en bråkdel, tyvärr, av en föreläsning i söndags som handlade just om vikten av träning rent mentalt. Föreläsaren bad åhörarna tänka på de 3 viktigaste personerna i ens liv. Sedan frågade hon hur många som sett sig själv som en av dem. Inte många. Men hur kan jag vara en bra människa/mamma/fru om inte jag sätter mig själv högt på prioriteringslistan? Lite som på flygplanet: sätt på syrgasmasken på dig själv först innan du hjälper någon annan OCH för att kunna hjälpa någon annan. Eller? Vad säger du?

Annonser