Denna vecka har tiden med barnen varit alldeles för knapp. Igår hann jag bara träffa dem en kort stund mellan jobb och möte på gymmet. Sånt gör mig olycklig på riktigt. Jag behöver få leka, gosa prata med dem, annars blir det inte bra.

Idag åket jag hem tidigare då ultramaken är på nåt möte. Då får jag hämta Lilleman och sen gå hem till Storeman. Det blir en extra lång eftermiddag ihop. Bra.

Lillan försöker nu börja prata och tycker nog själv att hon gör det. Just nu förstår vi bara ”mamma”, ”pappa”, ”tack tack” och så nickar och pekar hon för att visa vad hon vill. Lillan är så stor.

Idag vilar jag från träningen och imorgon springer jag hela vägen hem från jobbet, 18 km.

Annonser