Idag har vi spenderat några blöta timmar i Täby på tävlingsområdet för TEC, ett ultramarathon där man antingen springer 50 miles (ca 8 mil) eller 100 miles (ca 16 mil). Ja, för många kommer frågan redan vid distansen; varför springa så långt?! Idag kommer frågan säkerligen också gällande vädret. Vid start såg det ut så här:

20120414-161837.jpg
Fullständigt plaskvått!

Så varför? Ja, det verkar som vi blir fler och fler som jagar och vill flytta sina gränser. Det kan handla om att klara en mil eller att springa genom Europa, söder till norr som Ultramaken gjorde för ett par år sedan. Allt är relativt. Gemensamt för utmaningen är att du måste ha klart för dig själv varför du gör det. Vad är ditt svar på varför? Svaret som kommer ta dig längst är den inre motivationen; att du gör det för din egen skull, tex för den känsla du är ute efter. Det finns även yttre motivation som kan spela in som ära, berömmelse, pengar. Det kan dock aldrig ge dig samma driv som den inre motivationen. Den som gör det för pengar ska dock inte göra sig besvär inom ultralöpningen där vinnaren möjligtvis får välja storlek på t-shirt först 😉

För min del, som gör mina utmaningar på motionsnivå, är det känslan jag får när jag klarat det. Den är fullkomligt obeskrivlig! Om jag någonsin testat knark, vilket jag aldrig varit dum nog att göra, gissar jag att känslan är i de krokarna. Det är skratt och gråt i samma andetag och trots att jag inte varit högst upp på någon prispall sedan jag tävlade i längdskidor känner jag mig som en vinnare. Jag klarade det utifrån mina förutsättningar och var och petade på mina gränser och flyttade dem lite längre fram.

Detta år tävlade inte Ultramaken. Vi smällde upp ett partytält för våra tävlande kunder och deras support vilket jag tror var uppskattat.

20120414-163522.jpg

Barnen kladdade runt i den blöta snön:

20120414-163615.jpg
När allt var genomblött var det dags för mig och småkidsen att dra hem medan Ultramaken och Storeman stannade kvar för att hjälpa Tero, Tomas, Anna och Sebastian. Riktigt grymma löpare som inte viker sig för lite snö. Vill man så gör man eller som en av dem skrivit på sin tävlingsback:

20120414-163937.jpg
If you are going through hell – keep going!

Annonser