Idag känns gårdagens 3-timmarslöpning i både framsida lår och i knäna. Inte så konstigt med tanke på passets längd och det faktum att jag förmodligen lyckades leta upp de flesta och de brantaste av Sollentunas uppförsbackar. Det är som om jag omedvetet dras till dem. Eftersom jag bor högst upp på en kulle får jag ju givetvis avsluta alla löppass med en minst 500 meter lång uppförsbacke. Jag har ganska sega ben, som du förstår.

Detta var det första av riktigt långa pass inför maran. Denna vecka blir det ett kortare långpass på ”bara” 2 timmar och nästa vecka blir det extra långt igen. Det gäller att skynda långsamt. Även om man rent konditionsmässigt (hjärta/lungor) klarar av riktigt långa pass kräver muskler, senor, ligament längre tid för att anpassa sig och stärkas upp. Du vill ju inte dra på dig nån tråkig belastningsskada bara för att du hade för bråttom.

Nu ska jag hämta småkidsen från dagis och jag har längtat hela dagen!

20120416-151943.jpg

Annonser