Jag har tidigare skrivit om hur man själv väljer vilken inställning man har till olika saker i livet. Något förenklat förvisso men till syvende och sist är det där jag tycker att man måste landa.

Jag har haft lite tufft med småkidsens trotsålder och protester vid tex. lämning och hämtning men i måndags satt jag på jobbet innan jag skulle åka hem och insåg att det verkligen inte bara handlar om barnen. Det handlar om hur jag agerar. Alltså tänkte jag att jag ska vara glad, lugn och positiv. Allt gick så mycket lättare! Nu kör jag stenhårt på det. Försätter mig i det tillstånd jag vill vara och som fungerar bäst.

Det som räddar mig? Att acceptera och stärkas av att det är jag som har kontrollen. Allt jag vill förändra är det bara jag som har makten att fixa! Och det jag inte kan styra måste jag lära mig att acceptera och förlikas med. Alltså bör det inte ta min energi.

Vad säger du?

Annonser