Idag hade jag ett nytt typ av löppass i mitt schema: 45 minuter stege. I mitt fall innebar det att man ökar farten antingen var 5e minut eller varje kilometer. Sista fartökningen ska vara max, tänk dig målsnöre i slutet. För att orka måste man starta lugnt.

Varför? Den främsta anledningen är att det ökar ens komfortfart. Sen lär det en att hushålla med krafterna samtidigt som man lär kroppen hur den ska springa snabbt. Sen var det ett roligt, men jobbigt, pass.

Jag tog ut mig. Ordentligt. My God! Jag jobbade så hårt att jag kände hur syret hade svårt att nå ut i kroppen. Såpass att armarna blev alldeles kalla. När Runkeeper-appen tillslut sa att det var över ramlade jag nästan ihop. Jag stod och spottade och slemmade några minuter innan jag lunkade de sista metrarna hem. Nöjd.

Annonser