Gårdagens bowling gav mig nackspärr… Det är ok att fnissa åt det. Lite roligt är det allt. Det är inte konstigt att min bowling gav mig lite poäng och mycket smärta. En kollega tyckte att min teknik liknade en fusion mellan diskus och bowling. Det kan förklara mina klots kärlek till rännan… Men det är ok. Det är verkligen inte viktigt gör mig att vara bra på bowling och jag tycker heller inte att det är speciellt kul.

Mitt löppass var dock viktigt alltså gav jag mig ut på mitt långpass hem från jobbet. Denna gång tog jag vägen ned till Hagaparken-Brunnsviken-Bergshamra-Mörby och hem. En jättefin, mycket kuperad runda med många lösa hundar… Kom igen… Kan folk koppla sina hundar, snälla!! Det är inte kul att behöva stanna och gå bara för att hundarna börjar springa efter. Jag är dessutom lite rädd när jag inte känner hundarna. Idag hoppade en bulldog på mig. Den var visserligen glad men jag kände inte för att leka.

Nej, jag var tillräckligt upptagen av att ena kroppshalvan ville krampa pga nackspärren. Det var ganska mycket smärta i dagens långpass men jag genomförde det i alla fall. Det är viktigt. Smärtan går att genomlida om jag vet att det inte ger en skada eller förvärrar en ev skada. Det vore däremot inte lämpligt inför maran.

20120504-210713.jpg
Äntligen hemma!

Annonser