Stockholm Marathon: Jag är en vinnare!

Jag gjorde det – and then some!

Mitt mål var att komma under tiden 4.45 och min sluttid blev 4.34. Så. Jävla. Bra. Du anar inte hur nöjd jag är!

Om jag skulle beskriva loppet med ett ord är det ordet Misär. Jag frös som en hund i 3 timmar. Minst. Det var så jag kände mig lite rädd för konsekvenserna av detta. Jag kunde inte böja fingrarna än mindre använda dem till något. Kanske var det just det som gav mig incitament till att springa snabbare. Ute på Gärdet kände jag att jag av ren självbevarelsedrift var tvungen att öka takten för att hålla värmen. +4 grader och regn och snålblåst. Thanx! Jag använde den lilla finmotorik jag hade kvar för att få in hörlurarna i öronen, dammade på ordentligt med volym och gjorde 6 snabba kilometrar. Ultramaken gjorde ett försök att dämpa farten men jag var tvungen att köra. Hårt. Han fick kasta in sig bakom mig. Follow.
Vad värt det är med publiken och speciellt de man känner som ropar ens namn. Tack Skogis, Helena O, Malin, Tero och Anders! Och om jag inte såg/hörde just dig, tack ändå!

Ett extra tack till bästa Anna som stod i timmar bara för att ge mig cola. Fan, vad gulligt!

Syrran och Mange… Ni är bäst! Tack!

Sist men inte minst. Bästa, bästa och finaste Andreas. Vad vore jag. Utan Dina andetag.

Från en trött liten donna som känner sig on top of the world

Skål på Dig!

Annonser