Jag måste vara galen…

20121209-190004.jpg
Jag sa att jag aldrig skulle göra det…

Men så har jag så sakteliga börjat suga på karamellen. Och så läste jag en fantastisk kvinnas tävlingsberättelse. Så bestämde jag mig: Jag ska springa en 24-timmarstävling! Återigen; jag måste vara galen.

Jag kommer inte göra det imorgon. Det blir tidigast i december nästa år. Allt beror på hur träningen går. Jag kommer inte satsa på nån herrejösses-distans. Jag kommer inte satsa på nåt annat än över ett marathon vad gäller distans. Jag siktar på att jobba hårt, hålla på större delen av dygnet och vara nöjd när jag kommer i mål. Jag är ju inte som min idol, den fantastiska Anna. Jag är jag, ganska fantastisk. Ingen elit men envis som få.

Gissa om Ultramaken blev alldeles till sig när jag berättade detta för honom igår. Nästan så han kissade på sig.

Varför? Jag har gjort 3 marathon, ett kort Ultramarathon (5 mil) och jag älskar utmaningar. Jag vill åt den själsliga, mentala resan. Att kriga mot mig själv. Mot alla kroppens signaler. Låta hjärtat styra hjärnan.

Vad säger du om det? Ge mig dina tankar i kommentarsfältet.

Annonser