Lördag med allt vad det innebär

Lördag utan träning, händer väl once in a blue moon. Inte självvalt utan valt av den förkylning som fortfarande hänger kvar. Nog om det.

Medan Ultramaken drog iväg med en polare på en tremilarunda stannade jag och kidsen hemma för lite lek och bus:

Och snäll som jag är bakade jag kladdkaka till maken som suktat efter det igår. Som tur var fick jag hjälp med skålen efteråt…

Vi fick också hjälp att äta upp den färdiga kakan när vi fick spontanbesök – alltid lika trevligt!

Nu laddar jag för en frisk vår och därtillhörande nya träningskläder. längtar tills man kan komma åt kommande säsongs nya Newlinekläder vars kollektion brukar bjuda på fräscha, snygga kläder som inte bara passar löpningen utan även gymmet. Längtar…

Nu blir det melodifestival, har hittills varit en besvikelse men det är en sådan tradition att titta och ännu har jag inte kunnat bryta den.

Märklig vecka

Ja, då var det fredag men den riktiga fredagskänslan finns ju inte eftersom jag varit hemma och sjuk större delen av veckan. Idag har jag dock jobbat och det var kul att träffa kollegorna igen och kul att veta att man varit saknad.

Tyvärr är jag inte tillräckligt frisk att köra det spinning- och corepass jag skulle ha kört imorgon men vad ska man göra.

Nu längtar jag i alla fall hem. Pratade precis med Lilleman som beordrat tacos idag. Jalapenos hade han köpt. Inte många treåringar jag vet, utöver honom, som gillar det .

Jag har ju helt missat bokrean som började i onsdags. Finns det nåt bra? Det är annars en högtid för mig och Storeman som älskar böcker. Kanske kan kolla in den i helgen…

Mina Favoriter, del 1

Jag tänkte att jag skulle dela med mig av favoriter jag har när det kommer till träning. Eftersom jag springer mycket kommer det till stor del att handla om just löpning.

Jag börjar med det viktigaste – skorna!

Asics 1160

Modellen beskrivs som “En stabil och smidig mängdträningsko med bra stötdämpning som känns mjuk och fungerar perfekt på hårda underlag” . Passar personer som pronerar, det vill säga sätter i foten med utsidan av hälen och skjuter ifrån med inåtvinklad fot. Jag har kört denna modell och föregångaren till den i många år och det är ju svårt att sluta . Jag är dock nyfiken på att variera med någon barfotasko. Vet att de flesta skomärken har någon modell och Lofsan kör med en riktigt snygg modell från Merrell. När jag googlade på “min” sko från Asics hittade jag den här godisen:

Mums!

 Den känns som något att testa.

Ok, tillbaks till favoriter. Jag har ju börjat uppskatta att springa hem från jobbet då och då,Transportlöpning is da shit!För mig innebär det 17 km, vilket kan tyckas vara i det längsta laget men vilken terapi det är. Då vill jag inte släpa på någon  stor ryggsäck utan minimera bagaget:

Camelbak Mini Mule & Hammers Perpetuem

 Min älskade Camelbak som rymmer en fylld påse vätska och lite smågrejer som iPhonen, nycklar, inpasseringskort och sånt. Jag är så liten över axlar och bröst att jag får använda deras Mini Mule som jag tror är gjord för barn . Jag köpte min på Barnens Hus.

Vätskan för så lång löpning är såklart Hammers Perpetuem. Du behöver då mer energi än bara vatten och då är det fint ihopbakat i ett när man kör med Perpetuem. Man kan givetvis köra med vatten och t.e.x. någon bra gel men detta känns enklast, tycker jag. Då behöver man inte börja pilla i väskan utan bara använda slangen.

Tankar från soffkanten

Såg på MirandaK’s blogg att det bara är 100 dagar kvar till Stockholm Marathon idag. Inte stressa, inte stressa… Äh, vad tusan, livet händer! Det är bara att sitta i båten. Ibland blir man sjuk och jag vet inte när jag drabbades av så här lång tids sjukdom senast. Jag hoppar på tåget igen när jag är frisk, inget annat att göra.

Storeman gör ett hästjobb och tar hand om Lillan när jag inte kan ta mig upp från soffan och Ultramaken är och hämtar Lilleman och storhandlar för att fylla på vår ekande kyl. Märkligt nog är jag bara sugen på skräpmat nu när jag är sjuk. Man borde rimligtvis bli sugen på supermat som boostar ens kropp och immunförsvar, eller hur! Orimligt.

Kan i alla fall meddela att eftermiddags-TV sucks.

Mot ljuset

Ja, på nåt sätt är det ju en tröst att det inte bara är vi som är sjuka. Inte för att man önskar det på någon men du fattar. Lillan har precis börjat på dagis och alla sjukdomar kommer som ett brev på posten. Inte mycket att göra åt det. Hon hade feber även i morse.

Hon är i alla fall hyfsat pigg.

Själv är det väl sådär men jag överlever och siktar mot ljuset. Nu är det slut på stackars-mig-ältandet!

VAB & sjuk

När Ultramaken kom hem med barnen från dagis var de båda väldigt trötta:

Efter middag och ett bad tyckte jag Lillan var lite “stönigare” än vid vanlig trötthet. Tyckte hon kändes lite varm men Ultramaken höll inte med. Då jag själv inte är frisk tänkte jag att det förmodligen var jag som hade fel. Men nu hör jag henne stöna i sömnen och kände nu också att hon definitivt är varm. Feber igen?! Vabuari… Inte ens en vecka fick hon vara utan feber. Lill-Snuttan.

När jag tittade på fotona i iPhonen
upptäckte jag att någon lånat den…

Hmmm, vem kan det vara…

Soffläge – igen!

Jahaja, blev sämre efter halvdag på jobbet. Behöver dock inte höra “Vad var det jag sa?” vill bara ha lite kärlek och omtanke, please… Hoppas du är frisk och tränar skiten ur dig . Berätta, vad händer hos dig idag?

Kram

Man får vara glad för det lilla

Min arbetsmoral är nog känd för att vara av det hårdare slaget. Jag är extremt sällan hemma från jobbet, på gott och ont, på grund av sjukdom. Idag är jag dock hemma, i ryggläge, på soffan. Planen var att gå till jobbet men när jag insåg att jag knappt orkade sitta upp och äta frukost. När tar detta slut? Barnen är i alla fall friska vilket är det viktigaste. Imorgon måste jag vara tillräckligt pigg för att ta mig till jobbet, jag tycker det är aptråkigt och frustrerande att ligga hemma och vara sjuk.

Nu ser jag fram emot att bli frisk och att allt ska bli som vanligt igen. Imorgon, eller hur!

Stressar

Inatt klev jag över till Lillemans tomma säng då han, i vanlig ordning, klivit över i vår säng. Vanligtvis sover jag kvar, lite sämre än innan, men då jag var sjuk ville jag få till lite bättre sömn. Väl i hans tomma säng började jag stressa upp mig inför maran. Jag har ju lagt upp, för mig, tuffa tidsmål. Jag vill klara maran under 4.45. Nu känns det som att veckor har gått utan löpning. Alldeles för mycket sjukdom – alldeles för lite löpning. Usch! Känns inte bra. Nu gäller det att tokfokusera så snart jag blir frisk. Löpningen framför allt annat!

Samtidigt är det viktigt för mig med egna mål. Jag kan inte “bara” vara mamma/fru, något för någon annan. Det är helt ok att ha viktiga mål för min alldeles egna skull. Primärt för mig men sekundärt såklart för min omgivning; mår jag bra är jag en bättre människa. Det är ok att även annat än familjerelaterade saker gör en lycklig. Så tänker jag, hur tänker du?

Sällskap i sjuksoffan

Bjuder på en bild från mitt sällskap i sjuksoffan. Hellre det än en bild på mig själv som t.o.m. skrämmer slag på mig. Jag trodde att jag höll på att tillfriskna men natten till igår började bihålorna ge sig tillkänna. Det blev bara värre och värre. Vårdguiden rekommenderade nässpray med kortison som jag trodde att jag köpte. Den hjälpte ingenting! Imorse fick jag en läkartid. Utan alltför många detaljer såg det inte vackert ut i min näsa. Läkaren sa dessutom att de receptfria nässprayerna inte innehåller kortison (å då menar jag inte Nezeril och liknande). Han skrev ut penicillin och kortisonnässpray så då ska väl bihåleinflammationen ge med sig. Tydligen inte poppis att fråga om det är ok att börja träna när man känner sig bra men äter penicillin… “Men kan du vänta 5 dagar!?! Du hinner träna!!” Sorry…

Missar introt på Crossfitgymmet tyvärr. Jag orkar helt enkelt inte ta mig ut… Det är synd om mig nu, om du inte förstått det…