You are currently browsing the tag archive for the ‘Ultramaken’ tag.

Höjdpunkten i januari var givetvis Lillens 3-årsdag.

IMG_0150

I februari köpte vi en systemkamera till familjen vilket vi verkligen behövde. Roligt att kunna ta bättre foton.

Våren fortsatte med en besvärlig magsjuka för Lillan som till och med fick dropp på sjukhus då hon blev så dålig. I maj fyllde Storeman 12 år och hans present blev en helg i London med mig. Enligt honom den bästa presenten någonsin!

20120528-195348.jpg

I slutet av juni började en lång semester där vi hann med:

20120622-173649.jpg

Mycket poolhäng hos syrran,

JuniJuli2012 058

en härlig vecka på Gotland,

20120722-194546.jpg

en tur till Norrland

Alla barnen på en å samma bild!

Alla barnen på en å samma bild!

och så en vecka i Side, Turkiet.

En härlig sommar, som du förstår. Vi var fulla av energi att starta upp en ny höst.

I september fyllde Lillan 2 år. Hon har vuxit upp till en donna full av egen vilja och är en strålande glad tjej.

20121007-201637.jpg

Året avslutades, som sig bör, här uppe i Saivomuotka hos mina föräldrar, mina fina syskon med familjer, min mommo och moffa samt mina mostrar och en av mina kusiner. Tack för att ni finns och för att mina barn får ha er hos sig.Vi träffas alldeles för sällan!

Nu är det mindre än en vecka till Lillens 4-års dag

Jag känner att han är värd ett helt eget inlägg.

Min fine man hade som plan att springa Spartathlon under 31 timmar. Man kan säga att det gick lite bättre. Typ dryga 3 timmar bättre. Det är bara helt sjukt!! Förstår du, 245 kilometer i stundtals 40 graders värme. När han kom till Korinth satte han sig ned och grät för att det var så varmt. I mål fick han veta att det var rekordmånga som brutit på grund av värmen.

Andreas berättade att han hade poliseskort de sista kilometrarna och den sista biten fram till mål sprang han i sällskap av 40 barn på cykel. Vilken målgång. Vilken man!

20120929-130347.jpg
Han blev aldrig trött i benen och med facit i hand hade han till och med kunnat putsa mer på tiden men det är viktigt att ha krafter kvar hela vägen. Hellre lite kvar i mål än att ta slut innan.

Jag är så stolt! Vilken hjälte!

Såg att en hel del tyskar hittat in på bloggen. Jag gissar att det beror på Spartathlon. Hallo Deutschland!

Just nu har han sprungit i ungefär 1 1/2 timme, min man. Starten gick klockan 6 imorse, svensk tid. Inte som jag skrev häromdagen, klockan 7. Hans mål är att springa de 245 kilometrarna på under 31 timmar. Då kvalar han in till landslaget. De korta distanserna (!) som landslaget i ultralöpning springer är inget han satsat på tidigare men nu vill han ge det en chans. Det kommer att gå vägen så länge han inte skadar sig ordentligt av någon anledning.

20120928-072948.jpg
Nu hejar vi allihopa!!
Snacka om att jag är stolt!

Idag var jag som sagt med på hotellets corepass. Ett skönt pass måste jag säga. Jag kände mig stark.

Vi har utöver det spenderat hela dagen vid poolen och mina barn är små vattendjur. Hellre i vatten än på land. Det är så härligt att inte ha större bekymmer än vad man ska äta…

…eller hmm. Jag skaffade mig lite bekymmer idag. Väl tillbaka på hotellet efter middagen ett par kilometer bort inser jag att jag lämnat systemkameran på restaurangen…. Bra. Jättebra.

Ultramaken rafsar åt sig kontanter för att ta en taxi dit. Ändrar sig och snabbare än Superman svidar han om till löparkläder och kutar dit. På vägen hem (efter att ha återfunnit kameran!! Praise the lord!) ökar han då han vill hinna hem innan kaffet, vi precis fixat innan jag insåg min klantighet, kallnar.

20120815-230908.jpg
Pjuh!

Jag fick nyss ett sms från supporten Roland. Han berättar att Andreas passerat 37 km och är helt oberörd. Det tidigare skyfallet har upphört. Ok, bara ca 12.3 km kvar, lätt! Eller hur!

Här hemma har vi inget skyfall. Det har dock varit en alldeles gnistrande vinterdag med strålande sol och -10 grader. Vi knallade ned till affären där jag hyrde Water for Elephants som tydligen ska vara bra. Jag får se till att hyra sådana där tjejfilmer när inte Ultramaken är hemma. Vi såg till att förse oss med lite lördagsgodis också. Ikväll är det dessutom Melodifestivalen. Jag kanske är tråkig men jag ser inte det roliga med att ta in sånt där dravel som Sean Banan som tydligen ska vara med i år. Det drar ned hela kvalitén men man vill väl locka så mycket tittare som möjligt, antar jag.

Om ca 30 minuter går starten för Rocky Raccoon. Det är den 100 milestävling som Ultramaken nu är i Huntsville, Texas, för att springa. 100 miles är 16 mil och Andreas främsta mål är att springa på under 15 timmar och 50 minuter. Startfältet är tufft och om tidsmålet tar honom inom de 10 bästa är det en ruskigt bra prestation men ingen omöjlighet. Andreas ringde mig i förmiddags när klockan hos honom var vid 3 på morgonen. Då var det uppehåll men väderprognosen säger skyfall… Tävlingen går i terrängen på stigar och varje varv är på dryga 3 mil.

Vanligtvis brukar vi ha telefonkontakt under hans tävlingar men eftersom denna tävling är så kort (!) kommer det inte vara möjligt då farten givetvis går upp och det finns ingen tid eller behov för vila.

Världsklass!

 Nu sitter vi här hemma och håller tummar och tår för Den Bäste!  Skicka hälsningar genom att kommentera inlägget!

Imorgon drar ultramaken till Björkliden för att delta i BAMM, 7 mil fjällorientering. Vi stannar hemma. Kanske ska försöka springa den tävlingen själv nästa år. Man kan ju börja med 5 mils klassen…

Åååå, så trist. Jag som trodde att min förkylning var på väg bort. Igår hittade den oanade krafter och slog till. Suck! Jag vill träna så jag håller på att bli tokig men det vill inte min kropp. Aja, det försvinner väl snart.

Idag hade jag ett intressant möte inne i stan dock lite hemligt… Därefter drog hela familjen till syrran och myste vid poolen:

Lillans första pooldopp

 

Bus med favoritkusinen

Lilleman och Ultramaken gör sig redo att hoppa!

 

Mammagrisen

Ja, vi har haft en ganska härlig dag trots min avsaknad av träning. Det är när man inte tränar på ett tag som man verkligen lär sig att uppskatta den och vad den gör för min kropp. Tänk om alla otränade visste vad de går miste om när de inte tränar och hur mycket bättre de skulle kunna må…

Hur reagerar Din kropp när du inte tränar på ett tag?

Kram

Heja mamma!

Bloggen om hur jag ser till att leva mitt liv som jag vill ha det!

Vem är jag?

Jag är 34 år, gift och har 3 barn. Jag bloggar om mitt liv och då det i stort sett består av familjeliv och min träning är det vad bloggen handlar om.

Jag är lic. Personlig Tränare, spinning- och coreinstruktör och älskar löpning. Bland det roligaste jag vet är att hjälpa människor att antingen komma igång med träning och ett hälsosammare liv eller att hjälpa dem bli ännu bättre. Om du undrar något är det bara att fråga; antingen i kommentarsfältet eller genom ett mail till jessica@jatraning.se.

Hoppas du gillar bloggen! Om du gillar den, varför inte prenumerara via bloglovin.com, då kanske fler hittar hit!

Följ mig på instagram

@hejamamma

Kommande utmaningar:

Mitt 4:e Stockholm Marathon1 juni, 2013
Då kör vi!
Stockholm Ultra Marathon4 augusti, 2013
Bislett 24-timmars ultramarathon1 december, 2013
Den stora dagen är här.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 6 andra följare

bloglovin
Blogg Topplista
Hälsa bloggar
Bloggar av mammor och gravida