You are currently browsing the category archive for the ‘Kost’ category.
Jag vill vara tydlig med att det förra inlägget inte handlar om att man ska gå runt och ha dåligt samvete:
”Hur ofta du än besöker det förflutna, så finns det inget nytt att se” ~ Robert Tew
Du har bara härifrån och framtiden och det är den biten vi kan styra. Låt gamla misstag bli en lärdom om vilka vägar som inte fungerade. Jag inser att min syn kan uppfattas som ganska krass men alltför ofta stöter jag på inställningen att det alltid är yttre faktorer som gör att man inte tränar, äter bättre, tar hand om en gammal skada m.m. Tro mig, jag har varit där själv och det är först när jag insåg att det är jag som väljer om jag vill äta bättre, komma iväg och träna som jag började komma någon vart. Gör varje val till ett medvetet val.
Du har tiden. Du har bara inte flyttat upp träningen på prioriteringslistan. Vill du verkligen komma i form? Om svaret är nej; sluta ha det som ambition. Om svaret är ja, då kör du igång nu. Alla mentala och fysiska fördelar kommer som ett brev på posten redan idag.
”You don´t get it by wishing”
Det behöver inte kosta pengar och du behöver inte gå på gym. Man kan promenera, träna hemma med kroppen som belastning, löpträna (kräver dock löparskor). Du fixar det.
Vill du ha hjälp att komma igång? Hör av dig!
Att träna är idag för mig lika viktigt som att äta och sova. Hur ska jag annars orka vara duktig, stark och pigg på alla mina jobb och framförallt vara den bästa mamman, frun och den bästa Jessica?
Dags att summera träningsåret 2012.
Det jag minns mest från januari är min och makens resa till London där vi körde vår egen variant av sightseeing: På löpande fot!
Finns det nåt bättre än att börja dagen med löpning där man dessutom kan upptäcka sin favoritstad?
Annars kantades våren framförallt av att förbereda mig inför Stockholm Marathon. Givetvis innehöll den förberedelsen även styrketräning. Vad är en löpare utan styrketräning? En sämre, svagare löpare är vad jag tror.
Men det krävs många långpass för att klara av maran. Och många långpass blev det!
Det var denna våren jag upptäckte det härliga och praktiska med transportlöpning. Det vill säga att ta sig mellan hemmet och jobbet löpandes. 18 km har jag från Stockholms innerstad, löparvägen, hem till mig. Det blev många fredagar den vägen. Min terapi som jag självklart därefter fortsatt med och kommer att hålla fast vid. Det som, utrustningsmässigt, varit en framgångsfaktor för mig är att smörja in mina fötter med Sportslick (för att undvika att få blåsor) och att bära min vätska/energi i min Camelbak (Mini Mule) där det även ryms lite nycklar, telefon och sånt.
Camelbak Mini Mule & Hammers Perpetuem
Förutom löpning och styrketräning såg jag till att få in en hel del regelrätt coreträning och givetvis min pulsspinning. En bra träningsvår gav utdelning och trots +4 grader, regn och snålblåst dammade jag till och klarade min målsättning påmaran med dryga 10 minuter tillgodo; 4:34!
Sedan tidigare hade jag bestämt mig för att springa Sörmland Ultramarathon i oktober. Dessa planer grusades dock av alltför många förkylningar som inte tillät den träning som skulle behövas. Förkylningar har varit höstens melodi. Jag har därför sett över min kost för att anpassa den bättre till den träningsdos jag kräver att den klarar. Kanske kan en del förklaras av att jag ätit för lite och jag vet att mina mellanmål inte alltid varit de bästa. Det har jag därför gjort något åt och blivit bättre på.
Min roll som spinninginstruktör har förändrats under året. Jag har utvecklats och blivit bättre genom att inspireras av andra, bjuda merpå mig själv och erbjudit mer lärande till mina deltagare. Det bästa är den fina respons jag fått från deltagarna. Det blir bara roligare och roligare att instruera.
Som personlig tränare har jag haft den förmånen att få jobba med grymma kunder. De ger mig sådan energi och jag har fått kvitto på hur mitt sätt att lägga upp träningen ger bra utdelning.
Utöver mina egna tränings-/tävlingsmål för 2013 har jag andra ambitioner för det kommande året. Jag är inte en person som ger nyårslöften. Däremot är det viktigt för mig att fortsätta utvecklas och jag har insett att det jag uppskattar hos andra är vänlighet. Det finns för lite av den varan, tycker jag. Självklart måste jag börja hos mig själv; ovillkorlig snällhet ska i alla fall jag bli bättre på.
Mina tankar kring tränings-/tävlingsmålen förtjänar ett helt eget inlägg. Detsamma gäller året med Falkfamiljen.
Idag vigdes halva dagen till kontorets juldag. Vi fick lyssna till en föreläsning av Nisse Simonsson som tog upp ämnet Hur kan vi vara så sjuka när vi har det så bra?. Det handlade mycket om att fokusera på det positiva, lägga sin energi på rätt saker och bjuda på ett äkta leende. Det går som fortast/smidigast att vara snäll! Helt mitt tänk.
Vi behöver mer snällhet så var snäll. Det betalar sig.
Imorgon drar jag på mig Icebugsen och springer en vända! Häng med!
När man väl bestämt sig, alltså verkligen bestämt sig, då är allt möjligt.
Nu har det inte gått så många dagar sedan jag verkligen bestämde mig för att göra något åt de områden där jag vet att jag behövde göra något för att inte göra mig själv svag och mer mottaglig för förkylning. Planen är på banan och jag sköter mig hittills prickfritt!
Jag har skrivit många gånger om det där med att verkligen bestämma sig. Speciellt inom kost och träning. Det är då man flyttar upp det på prioriteringslistan, då man gör det viktigt, som det kommer att ske. Många säger till mig att de vill komma igång med träningen men den blir liksom inte av. De skulle behöva nån som mig för att komma igång.
Nej.
Det är inte det det handlar om. Då behöver man ingen Personlig Tränare som tränar med en. Då behöver man först och främst ett samtal med sig själv sedan ett samtal med en bra PT som kan hjälpa en att ta reda på om man är där ännu. Där man inser att det är viktigare än att det ”inte blir av”. Sen kan man börja träna med en PT utifrån där man står.
Jag kan inte riktigt identifiera mig med inställningen att det är vila och hämningslöst ätande och drickande som ska gälla under semestern. Det fungerar inte för mig. Nog för att jag under väl valda delar av min semester kan äta mer efter känsla och inte bara efter mina andra ganska strikta matrutiner men hämningslöshet mår min kropp inte bra av. Jag blir seg och skum i kroppen. När jag äter mer ”onyttigt” faller det sig också naturligt att träna mer. Semester betyder ju även mer tid för träning!
Nu när vi är på Gotland har det medvetet blivit mer glass och fikabröd. Gott ibland. Det har också blivit mer träning. Ännu godare!
Tanken med inlägget är dock inte pekpinnar. Detta funkar för mig och för min kropp. Kanske tänker du och fungerar annorlunda? Berätta!
Många tror, i alla fall tidigare, att det är nyttigt och hälsosamt att äta sallad. Bara man väljer salladsalternativet håller man sig smal alt. blir man smal. Tyvärr är det inte så enkelt. Speciellt inte om man kladdar ned salladen med en fet dressing eller om den kommer med ett kilo pasta. Dessutom måste det finnas lite substans i salladen, nåt man blir mätt av. Då räcker inte salladsblad och nån tomat långt. Lite kolhydrater och lite mer protein så blir det bra.
Många tror också att jag, då jag proklamerar ett hälsosamt liv, att jag vill äta sallad. Jag väljer hellre nåt annat om jag kan. Jag blir ofta så less på att sitta och äta sallad.
Idag firade vi Storemans skolavslutning:
Som avslutning på dagen åt vi middag på en restaurang han gillar. Där finns min typ av mat:
Jag erkänner; jag är en kött och potatis-tjej. Detta är dock ingen mat jag rekommenderar dagligen. Pommes frites byggde heller inte denna vackra kropp men när jag äter det så sällan som jag gör tycker jag det är väldigt gott. Då är det också bra att börja med salladen så är risken mindre att man slukar maten. Hellre lämna när man känner sig lagom mätt.
Ok, här kommer det. De slutgiltiga förberedelserna. Hela dagen har jag druckit mer vatten än vanligt. Det viktigaste är inte vad du dricker timmen innan start, även om det är bra att göra inför ett så långt lopp, se till att du har druckit ordentligt hela dygnet innan.
Lite mer kolhydrater än vanligt. Inga vansinniga mängder men lite mer. För mig blev det indisk mat med ris till lunch. Middagen har precis landat i magen.
Spagetti Carbonara
Egentligen lite för mycket fett men det bar vad jag var sugen på och det finns ett värde i det också.
Innan lunch hämtade jag och Ultramaken ut nummerlapparna:
Den sätts på tightsen för att smidigt kunna byta tröja/ta av jackan om det behövs.
Och så vinnaroutfiten. Plan A var en färgglad kreation:
Nu blev det inte riktigt så. Det ska visst inte bli så varmt har jag hört :). Då får det bli detta istället:
Den lila Newlinejackan kan nog vara säsongens favorit. Klart snyggast i år och riktigt skön! Kompressionstights och kompressionsstrumpor är en självklarhet. Jag tar med tunna vantar och en buff för säkerhets skull. Blir det för varmt lämnar jag dem åt nån jag känner längs banan. Det ordnar sig. Det kan tyckas vara mycket kläder men jag är väldigt frusen av mig och kan som sagt klä av mig om det behövs.
Syns vi imorgon?
Jag blir bättre å bättre dag för dag. Lite rethosta och nysningar kvar bara. Längtan efter maran är stor och om bara en vecka är det dags. Då hoppas jag att du kommer och hejar? Det hjälper jättemycket! Förra året blev jag gråtfärdig när folk överraskade med att stå vid banan och heja. Hoppas min cola-langare är på fortfarande?
Ännu en av mina förberedelser inför maran är den playlist jag börjat jobba på i Spotify. Den blir något i hästväg!
Imorgon åker jag och Storeman till London för en myshelg. Det ska bli så mysigt.
Inför en tävling är självklart maten en viktig faktor. Det är den ju alltid men speciellt inför tävling. Om ca en och en halv vecka är det alltså dags att genomföra den utmaning jag laddat för under ett år! Nu drar jag ned ytterligare på sockret och då menar jag det vita, tillsatta sockret och inte sådant som ingår i frukt. Ingen sylt, ketchup vilket jag i och för sig äter väldigt sällan men ändå. Lördagen behåller jag som ”godisdag” men drar ner lite till på hur mycket jag äter.
Varför? För att jag ska vara lite extra ”känslig” för den boost som socker ger under tävling. Dock är det viktigt att inte förändra sin kost för mycket, då kan tex sockret paja magen under tävling. Dagen/-arna innan tävling kör jag ingen pastaladdning. Det behövs inte och för mycket pasta kan istället göra magen uppblåst. Liiite mer kolhydrater än vanligt men inte mycket mer. Dagen innan passar jag mig för flottig mat, dvs med mycket fett. Det är tufft för magen att jobba med mycket fett och jag vill vara snäll mot den så hoppas jag att den är snäll mot mig.
På tal om kost läste jag ett bra inlägg om LCHF som Spark i baken skrivit. Jag har uttryckt mig ganska starkt i frågan tidigare och står fortfarande fast vid vad jag tycker. För mig är det viktigt att det är väl underbyggd forskning bakom innan jag förändrar mina åsikter. Speciellt när rådande rekommendationer fungerar generellt.
Däremot anser jag inte att alla måste tycka som jag. Var och en är sin lyckas smed.
Helst varje dag äter jag mitt kvällsgodis:
Kesella med banan och lite nötter. Jag väljer den lättare, naturella varianten av kesellan; inte lika mycket fett och godare, tycker jag. Den fetare kesellan smakar lite för gräddigt. Till kvällsmålet behöver jag inte kolhydrater då det snart är läggdags men banan är gott i så banan får det bli trots den skvätten kolhydrater det innebär. Proteinet ger bra byggstenar till musklerna och en skön mättnad. Sedan jag började med kesella har sötsuget minskat och det smakar lite efterrätt.
Gillar man inte kesella kan man byta ut den mot keso. Själv är jag ingen kesofantast.
Heja mamma! 