You are currently browsing the tag archive for the ‘Transportlöpning’ tag.
Idag var det inte roligt med långpass… Jag erkänner. Jag hade ingen feeling och inget flow. Det kändes som om jag sprang i vatten och jag njöt liksom inte som jag brukar. Sen drog jag ur hörlurarna ur öronen i tid och otid. Oflyt.
Väl hemma visade det sig att det gått lika snabbt som vanligt, dvs i lugn långpassfart.
Jag har oftast kul när jag tränar men ska inte sticka under stolen med att det inte alltid är roligt. Sånt är livet men det är när du börjar känna efter för mycket och låter o-feeling styra som du inte får kontinuitet i träningen. Jag tycker att jag växer mer av de mentalt tuffa passen än de jag verkligen tycker är kul. Det är för att jag vet att eventuella dippar inte får styra helheten. Det är kontinuiteten som gör min träning så suverän, som gör mig stark både psykiskt och fysiskt.
Träningen behövs, vare sig du vill eller inte. Sen ska den givetvis anpassas efter vem du är och vad du behöver. Men det är ett annat inlägg.
Kram på dig och ha en härlig fredag!
Idag testade jag löpbarheten i mitt onda knä. För att inte ta i för mycket bestämde jag mig för att endast transportlöpa till och från gymmet, sammanlagt 30 minuters löpning. Det kändes lite ovant och ömt. Värst var det när jag sprang på grus då det slirade lite. På asfalt gick det helt ok. Nu efteråt känns det inte värre vilket är viktigt. Jag kommer skynda långsamt.
På gymmet återvände jag till mina olympiska lyft. Det gäller att traggla den där tekniken. Idag gick det inte så bra med rycken. Jag fick ändra lite i rörelsen och kunde inte gå ned i djupt knäböj utan fick bredda mellan fötterna och bara gå ned i ett vanligt knäböj. Jag kör bara med 15 kilos stång eftersom jag känner mig lite osäker på tekniken och inte vill tappa stången i huvudet eller på nån annan…
Jag fortsatte med chins, dips, kettlebellsving och några pulshöjare. Detta kombinerade jag i superset. Så otroligt skönt att vara tillbaks på gymmet. Löpningen hem var tung då det är uppför större delen och min kropp var lite darrig.
Som bekant brukar jag ju roa mig med att springa hem från jobbet på fredagar. Det blir ett bra långpass, en underbar avslutning på veckan och så gillar jag att löppasset har ett mål, att man springer från A till B.
Idag berättade en kollega för mig att hon och en annan kollega inspirerats av mig och skulle springa hem från jobbet. Grymma brudar och kul att man inspirerar. Vi jobbar i Stockholm city och de bor båda mot Nacka. Varför ta bussen varje dag? 😉
Heja mamma! 