You are currently browsing the monthly archive for augusti 2011.
Ja, så hamnade man i det där farliga mammaledighets-stilen-har-fullkomligt-lämnat-dig-och-det-är-tveksamt-om-du-någonsin-hittar-tillbaka. Jag tror jag behöver en intervention men mina nära och kära har nog missat att de borde dyka upp här och sätta sig i soffan, titta på mig med tårar i ögonen och allvarsamma blickar och säga att det får vara nog nu. ”Nu är det dags att slänga den där gamla mammatröjan du fick av din syster efter hennes första graviditet för 12 år sedan. Man kan inte fortsätta ha den på sig när man inte är gravid och dessutom har en mage som i rätt ljus börjar avslöja några rutor.” Problemet är att även om jag hade alla pengar i världen har jag lite svårt med stilen. Jag är helt enkelt ingen fashionista. Visst finns det personal shoppers men…jag har ju inte alla pengar i världen.
Det känns som om jag borde ha en plan innan jag ger mig ut. Skor hittar jag lätt men att kombinera dem med kläder… Jag blir så fundersam: ”Är detta verkligen min stil”. En stylist som klev in i min garderob skulle nog undra om jag led av multipla personligheter…
Ibland tycker jag att jag kan piffa upp en outfit med en scarf men då får jag ofta frågan om jag har ont i halsen eller är sjuk i övrigt… Sen finns det ju ett visst problem med att ge sig ut och shoppa med en man och tre barn i släptåg… Man får liksom inte all tid i världen på sig att fundera och prova.
Hur gör du när du shoppar? Har du en plan eller vet du alltid vad som är din stil? Vad är hemligheten?
Älskar lax i alla former men det bästa är nog gravad lax. Speciellt om du gravat den själv 😉
Snoriga och hängiga som vi är. På lördag måste jag vara frisk och pigg. Då jobbar jag på Super Saturday! Det ska bli grymt kul.
Om bara en månad blir Lillan 1 år. Hjälp! Vad hände med det året?
Jag löser alla mina problem när jag konditionstränar. Det blir svårare när jag styrketränar efter som det kräver fullt fokus hela tiden. Man vill ju inte sugas in i cable-crossen i ett svagt ögonblick. Om jag är jättestressad behöver jag bara köra ett spinningpass eller hoppa ut i löparspåret så är jag på banan igen.
Häromdagen, det vill säga innan jag blev drängförkyld (suck), var jag ute och sprang och fick en jättebra idé. Jag och min man har så himla trevliga kunder så dem vill man ju givetvis träffa oftare och även låta dem träffa varandra. Då kom jag på att vi kunde ordna gemensamma träningar för dem med fokus på styrka så spelar det ingen roll att alla är på olika nivåer. Ingen känner sig lämnad kvar och ingen behöver känna att de inte får ut något av passet. Visst är jag smart!
Sen tyckte jag att det också kan vara bra en idé att låta dem komma som är lite intresserade av att träffa oss och se vad vi är för några och samtidigt få ett bra träningspass på köpet. De får också komma för en billig peng. Om man är sugen kan man läsa mer på jatraning.se.
Jag och Ultramaken
Idag hade vi kick-off på gymmet jag instruerar på och fick börja med en HLR-utbildning. Det är egentligen helt sjukt att jag inte gått någon sådan utbildning trots att jag jobbat som instruktör i snart 10 år… Jag är dessutom gift med en HLR-instruktör. Ja, ja nu har jag i alla fall gått en sådan kurs och det är något alla borde göra. Otroligt viktigt att kunna. Hjärtstopp är betydligt vanligare än man tror och då ska man veta att endast 2/3 av de hjärtstopp som sker sker inte på sjukhuset. Tänk att då kunna rädda någon som annars skulle ha dött! Det vanligaste är nog tyvärr att man är så rädd för att göra fel. Tänk om jag förvärrar saken?! Vi fick lära oss att det värsta är om man inte gör något. Då har man inte ens försökt och då dör personen helt säkert till skillnad från om du i alla fall försöker göra hjärtkompressioner och få igång andningen.
Man ska trycka hårdare än man tror och hålla på betydligt längre än man ser på TV-serier…
Kick-offen skulle avslutas med ett Crossfit-pass men i vanlig ordning när jag ska testa nåt kul pass är jag sjuk. Kan du fatta att jag är förkyld – igen!! Mer om att hålla sig frisk lite senare…
Om du är HLR-utbildad – kolla in smslivräddare.se. Bra sätt att använda ny teknik på, eller hur!
Vi är inne i stan och kollar på Stockholm Extreme. En multisporttävling inne i stan. Toppenväder och gamla minnen väcks till liv. Hmm…multisport…
Jag vaknade imorse med träningsvärk i både rumpa och axlar. Kroppen var lite trött ska jag erkänna efter träning måndag, tisdag, onsdag och torsdag. Men men, idag stod det tempo på schemat. 3 lätta km, 3 snabba km och avslutningsvis 3 lätta km. De 3 första var faktiskt värst. Det tog ett tag innan kroppen insåg att jag inte skulle vända och ge upp. Jag ger aldrig upp. Det är min styrka och min svaghet. Jag kanske inte är Guds snabbaste barn men jag är riktigt seg. Det är som jag sa till Ultramaken idag när vi pratade om pannben. Jag kanske gnäller när jag blir trött men mycket ska ske innan jag ger upp.
Gamla och tydligen för stora tights...
Planen imorgon var egentligen ett långpass på 100 minuter men jag kommer faktiskt hoppa över det och ta en vilodag. Min kropp morrar och jag vill inte bli sjuk. Ibland måste man lyssna på kroppen. Meningen är ju att bygga upp styrka, snabbhet och kondition och inte bli sämre. Jag känner min kropp ganska bra och vet när den verkligen är trött och inte bara lite vek. Nu är den verkligen trött.
Ultramaken har utmanat mig nu med det löparschema han lagt upp och verkligen turned up the heat. Han är inte så imponerad över att jag hoppade in på det spontana träningspasset häromdagen när jag borde ha vilat. Jag förstår honom. Han, precis som när jag lägger upp schema och program till mina kunder, ser till kundens (i detta fall mitt) viktigaste mål. Som jag nämt tidigare ” Tar denna aktivitet dig Till eller Från målet?”. 100 minuterspasset var i detta fall viktigare än det spontana passet i relation till det mål jag har… På söndag har jobbet kick-off och då ingår ett Crossfit-pass. Därför kan jag inte köra långpasset på söndag.
Kram
Nu ställer hon sig upp och klättrar på allt så fort hon får chansen. Hon är lyckligtvis mer fotogenisk än sin mor…
Mamman med lejonmanen.
Heja mamma! 