Träningsvärken från den mörka sidan

Ajajaj, vilken träningsvärk mitt kanonpass i söndags i gymmet gav mig… Jag har vaknat varje gång jag rört mig i två nätter p.g.a. träningsvärk från topp till tå. Det är rena tortyren att leka med ungarna på golvet för att sedan snabbt skutta upp och göra något stående/gående. Som grädde på moset har jag spinning idag och har utlovat ett intervallpass på cykeln. Thanx!

Intervaller på cykel kan man köra på ungefär samma sätt som när man springer men när jag kör intervaller som spinningpass är det nog med korrekt att kalla det fartlek. Intervaller för mig är att inför passet välja en längd på intervallerna och köra den längden passet igenom med ståvila emellan. Det kan tyckas lite trist för ovana spinningkunder som kanske inte har så fast målsättning som jag har. Därför leker jag lite med olika typer av intervaller, alltså fartlek. Man kan heller inte köra intervaller i 50 minuter. Det är alldeles för krävande för kroppen och slutar med att man inte får ut så mycket som man skulle vilja av passet.

Varför ståvila, varför inte jogga mellan intervallerna? Jo, intervaller kör du antingen för att jobba hårt med hjärta/lungor eller för fartens skull. För att få ut så mycket som möjligt av passet när du vill träna hjärta/lungor är det viktigt att komma ned så mycket som möjligt i puls mellan varje intervall – alltså ståvila. Tränar du fart är självklart tekniken A och O, därför behöver du vila bra mellan intervallerna för att ha minst samma kraft kvar till fart och teknik till den sista intervallen som du hade till den första. Sista intervallen får aldrig bli halvdan utan satsa på att den ska bli den bästa istället!

Men som  med så mycket annat finns olika filosofier även kring intervaller. Jag tror på detta som gett mig mycket bra resultat.

Ta det lugnt!

Inte alltid så lätt när det förespråkas expresspass hit och intervaller dit. Tabata, crossfit – you name it! Allt ska gå fort, vara intensivt, jättejobbigt och man ska bli jättetrött. Dåligt? Nej, självklart inte. Man måste pressa sina gränser för att nå högre och längre. MEN, som Tony Irving skulle ha sagt, man måste också klämma in de där uthållighetpassen som handlar om att flytta sin bekväma träningsintensitet framåt. Det är de passen som gör att man blir uthållig och skaffar sig den där grunden som är så viktigt. De gör dessutom att du klarar de där intensiva, snabba passen mycket bättre. De brukar kallas distanspass inom konditionsträning. Man kör dem med 75% av maxpuls vilket är att till exempel springa i ”snacktempo”. Du ska kunna prata utan större ansträngning samtidigt som du springer/cyklar m.m. Mina myspass, helt enkelt. De där passen när jag springer och bara njuter.

Glömmer du dina uthållighetspass?

Kram