You are currently browsing the tag archive for the ‘inspirerande ord’ tag.
Idag var en riktigt bra dag på jobbet. En sådan dag som gör allt svårt och jobbigt värt det. Idag var en dag när jag gjorde skillnad.
Tänk att det är så fint och bra när man inser att man gjort nåt enbart för någon annan. Det enda jag ”tjänar” på det är den känslan det ger mig när jag inser att jag kanske förändrat ett liv. Ett liv som de senaste 30 åren kantats av ständiga smärtor, 24/7, utan någon lättnad. Och så säger jag något som gör att det glimmar till i personens ögon. Som gör att ett definitivt NEJ blir till ett kanske. Att ett tidigare obefintligt hopp åter börjar spira. Idag var jag bra.
Jag vill vara tydlig med att det förra inlägget inte handlar om att man ska gå runt och ha dåligt samvete:
”Hur ofta du än besöker det förflutna, så finns det inget nytt att se” ~ Robert Tew
Du har bara härifrån och framtiden och det är den biten vi kan styra. Låt gamla misstag bli en lärdom om vilka vägar som inte fungerade. Jag inser att min syn kan uppfattas som ganska krass men alltför ofta stöter jag på inställningen att det alltid är yttre faktorer som gör att man inte tränar, äter bättre, tar hand om en gammal skada m.m. Tro mig, jag har varit där själv och det är först när jag insåg att det är jag som väljer om jag vill äta bättre, komma iväg och träna som jag började komma någon vart. Gör varje val till ett medvetet val.
Du har tiden. Du har bara inte flyttat upp träningen på prioriteringslistan. Vill du verkligen komma i form? Om svaret är nej; sluta ha det som ambition. Om svaret är ja, då kör du igång nu. Alla mentala och fysiska fördelar kommer som ett brev på posten redan idag.
”You don´t get it by wishing”
Det behöver inte kosta pengar och du behöver inte gå på gym. Man kan promenera, träna hemma med kroppen som belastning, löpträna (kräver dock löparskor). Du fixar det.
Vill du ha hjälp att komma igång? Hör av dig!
Att träna är idag för mig lika viktigt som att äta och sova. Hur ska jag annars orka vara duktig, stark och pigg på alla mina jobb och framförallt vara den bästa mamman, frun och den bästa Jessica?
Är det nu du ska bli starkare/smalare/hälsosammare?
Hur gör du det?
Varför gör du det?
Bilden ovan hittade jag via Google, från fitnessguide.se (Ingen sida jag varit inne på och kan uttala mig om). Det är alltså inte jag på bilden. Jag ser inte ut så och jag tränar ca 6 pass per vecka. Olika sätt att träna ger olika resultat och jag tränar inte så mycket styrketräning som krävs om jag skulle vilja se ut så. Jag vill framförallt bli en bra löpare på långa distanser, då tränar jag på ett sätt som tar mig dit.
Bland det viktigaste jag gör som personlig tränare, när jag träffar en ny kund, är att hjälpa personen att formulera ett realistiskt mål.
Vart vill du?
Varför vill du dit?
Hur mycket tid kan du lägga ned på din träning?
Det är dumt att sikta på nåt man inte kommer att kunna nå. Det leder bara till misslyckande, besvikelse och motivationen flyger all världens väg. Du ska hitta Ditt mål och vara nöjd med det. Du ska hitta Din väg och följa den målmedvetet.
Varför inte börja idag? Jag är inte så mycket för nyårslöften då There’s no time like the present men om du vill sätta januari som startskottet – gör det! Sluta vänta. Du är värd att må bättre.
Var inte rädd för att ta hjälp. Jag förespråkar givetvis personliga tränare som kan hjälpa till med hela biten; fastställa mål och träningsupplägg men det är inget måste för att bli hälsosammare. Vill man ha hjälp inne på gymmet finns ofta styrketräningsinstruktörer som kan hjälpa till.
Du behöver inga förkunskaper innan du träffar en PT. Många tror att de behöver ”träna upp sig” innan de börjar men det är verkligen inte nödvändigt.
Alla behöver träna men alla måste inte köra crossfit/löpning/aerobics mm. Börja idag. Du har tiden, det vet jag.
Idag var jag på ett möte där majoritetens negativa inställning gav ifrån sig en odör som genomsyrade rummet. Jag blev inkastad i mötet, kom in efter ”tjafset” och gjorde som jag numera brukar när jag inser att alla inte har sin allra bästa dag: ”Hallå på er! Kul att vara här!” Var det första jag sa och log mitt UFO-leende (drog ut en tand idag och med bedövning…ja, du vet hur snygg man är…).
Next Top Model?
Jag vägrar haka på en dålig attityd. Den viktigaste anledningen är att då förstör jag inte bara för andra utan för mig själv.
I alla fall så funderar jag mycket på det här med attityd och jag inser att jag blir bättre och bättre på att bevara mig själv genom att vara snäll och trevlig mot andra. Sen vill jag ju inte bara vara en snäll person, jag vill ju att även andra ska tycka det.
Det började när jag via Oprah fick nys om filosofen Gary Zukav för många år sedan. Då lärde jag mig att det sitter hos mig själv. Jag kan bara ta ansvar för mig och mitt beteende. Jag kan aldrig veta vad som föranleder en annans attityd och beteende. Ju bättre jag blir på att vara glad, trevlig och bjuda på ett leende desto bättre blir jag bemött och desto bättre mår jag. Visst är det härligt!
När jag blir illa behandlad brukar jag fråga personen: ”Vad har jag gjort för att förtjäna att behandlas så här…?”. Det är tyvärr inte alltid andra tänker på hur det uppfattas. Hon/han har kanske en dålig dag (eller liv) och låter det rinna över på andra.
Bjud på ett leende, då blir jag så glad!
Efter två nätter med mycket bristfällig sömn var det en ganska trött tjej som tog sig till spinningen igår. Eftersom det var jag som skulle instruera var det alltså ingen idé att ens börja leta efter dåliga ursäkter. Ganska skönt faktiskt. Och så fort passet var igång glömmer jag tröttheten.
Sen råkade jag höra två deltagare prata med varandra där den ena säger ”Tänk det är Champions League på TV men ändå kommer jag hit. Så bra är det”. Jag antar att det är ett gott betyg 🙂
Nu sitter jag på bussen och framför mig har jag ett distanspass löpning när jag kommer fram till jobbet och på lunchen tränar jag styrka med kollegorna. Det är bara att tagga till!
Vad gör du idag?
Jag har ju precis avslutat en utbildning i Motiverande samtal (MI, som står för Motivational Interviewing). En av alla viktiga saker som jag tar med mig är att be om lov innan jag delar med mig av kloka (?) råd.
Vad menar jag då med det? Jo, ganska ofta när man pratar med vänner, familj och bekanta kommer man ju in på olika problem som nån har. Det kan handla om träning, kost eller nåt helt annat. Jag, som så många andra, har en tendens att fokusera på lösningen; Hur ska jag hjälpa personen framför mig att lösa problemet? Det är verkligen inte alltid som någon berättar om ett problem för att hon/han vill ha en lösning serverad.
Ibland vill personen bara prata och bli lyssnad på.
Jag ska bli bättre på att faktiskt fråga, om jag känner att det kan vara aktuellt, om personen vill ha mitt råd innan jag eventuellt delar med av vad jag tänker. Det kan vara ganska tröttsamt att bli serverad ”den bästa lösningen” när man bara vill lätta sitt hjärta. Och vill man ha ett råd kanske personen ber om det eller så kan jag faktiskt fråga om det är ok att jag ger ett. Lyhördhet och varsamhet.
Här på bloggen kommer det ju tips å trix men här väljer du om du vill läsa eller inte. Min åsikt är just min och passar inte alla vilket jag heller aldrig menat. Var och en är sin lyckas smed och vi är inte kloner av varandra.
Är du bra på att bekräfta andra? Det vill säga att verkligen se och höra en annan person och att berätta när någon gör nåt bra eller att bekräfta någons goda egenskaper. Det behöver inte alltid vara stora saker utan små saker du ser.
Under utbildningen (som inte är klar ännu) hade vi en övning där man skulle berätta om någon gång där man blivit bekräftad. Jag berättade om hur en kollega som jag inte känner speciellt bra bekräftade mig. Kanske var det just därför det blev så stort. Det var måndagen efter Stockholm Marathon nu i år och hon kom fram till mig och hade tårar i ögonen. Hon berättade hur fantastisk jag var som presterat så bra på tävlingen. Tack Elisabet! Jag blev bekräftad.
Det behöver inte handla om sådant man presterat. Minst lika bra är att bekräfta goda egenskaper.
Jag kan bli bättre och jag ska börja idag.
Det är så fint att få höra att jag t.ex. inspirerat någon att börja springa eller till och med att satsa på att ställa upp i en tävling på en distans längre än vad personen tidigare trott var möjligt och inget som ”vanliga” människor gör. Men du och jag är vanliga och ovanliga. Vi är ”Svensson” och Superman/Wonder Woman i ett.
Det härliga är att du som kanske är nybörjare eller börjar träna efter ett längre uppehåll inte presterar mindre bara för att du inte tränar lika mycket som jag eller springer lika långt som jag. Min prestation är inte mindre värd bara för att jag inte står högst upp på prispallen.
Ofta hör jag nästan ursäkter när folk berättar för mig om sin träning bara för att jag har en bättre kondition. Det spelar ingen roll. Du gräver där du står, jag där jag står och Ultramaken där han står. Att vi utmanar oss själva gör oss till hjältar. Att vi har ambitionen att förbättra vår situation är det viktiga och det som betyder nåt.
Sen finns de alltid de som inte förstår oss. De som måste påpeka att vi kanske springer även när det stormar, att vi inte fikar varje gång det bjuds på fikabröd. Förlåt för att jag behandlar min kropp som det viktigaste jag har…?Vissa kanske känner sig hotade men jag hotas inte av någon som väljer att äta ”dåligt” och skulle aldrig kommentera det någon har på tallriken. Jag menar heller inte att man är sämre som person för att man till exempel skulle äta fikabröd varje dag. Var och en är sin lyckas smed. Jag gör som jag finner bäst och du som du finner bäst och det är helt ok.
Ha en bäst dag. Hoppas vi syns i spinningsalen klocka 18. Då sitter jag på instruktörscykeln och guidar genom pulsträningens paradis!
Hur övertygar vi oss om att fortsätta när det börjar bli riktigt motigt? När kroppen skriker Nej! och man om och om undrar Varför?!. Så vad gör man? Hur når man ändå sitt mål?
Inför en utmaning måste du veta varför du vill klara det, som jag skrivit om tidigare. Ju närmare svaret är ditt hjärta desto mer övertygande kommer du att vara när du svarar dig själv.
För oss som inte bara river av en mara hur lätt som helst kommer frågan oundvikligen. Man brukar säga att maran börjar den sista milen. Det är då kriget börjar. Debatten om att övertyga sig själv varför du ska fortsätta ändå. För mig är nyckeln att fråga mig själv Hur kommer jag känna mig när jag går i mål? och Hur skulle jag känna mig om jag gav upp?
Jag vet att min kropp klarar ganska mycket smärta. Jag vet också att här är det jag som bestämmer. Min kropp kan skrika och protestera men jag bestämmer.
Jag har tidigare skrivit om hur man själv väljer vilken inställning man har till olika saker i livet. Något förenklat förvisso men till syvende och sist är det där jag tycker att man måste landa.
Jag har haft lite tufft med småkidsens trotsålder och protester vid tex. lämning och hämtning men i måndags satt jag på jobbet innan jag skulle åka hem och insåg att det verkligen inte bara handlar om barnen. Det handlar om hur jag agerar. Alltså tänkte jag att jag ska vara glad, lugn och positiv. Allt gick så mycket lättare! Nu kör jag stenhårt på det. Försätter mig i det tillstånd jag vill vara och som fungerar bäst.
Det som räddar mig? Att acceptera och stärkas av att det är jag som har kontrollen. Allt jag vill förändra är det bara jag som har makten att fixa! Och det jag inte kan styra måste jag lära mig att acceptera och förlikas med. Alltså bör det inte ta min energi.
Vad säger du?
Heja mamma! 