You are currently browsing the category archive for the ‘Löpning’ category.

Igår åkte jag till Globen för Nike Blast Night som bjöd på akrobatuppvisning av en fantastisk akrobat som gjorde (o)möjliga konster i linor samt på handstyltor (heter det så när man är upp och ned och står med händerna på styltorna…?). Därefter var det en modevisning av duktiga dansare. Under ledning av några Nike master trainers erbjöds sedan ett träningspass på en timme. Jag valde dock att besöka shoppen och istället ladda för dagens löppass. I shoppen hittade jag dessa skönisar:

Nike-Legend-Print-Tight-Poly-20-Womens-Training-Capris-522093_015_A

Sen passade jag och mina vänner på att fota oss:

510d77d8af7164_08582911

510d7660d9d958_25456484

Snygga, om jag får säga och det får jag ju!

Idag var det äntligen dags att börja träna igen. Så grymt skönt!! Bara att komma ut i solen gav mig sådan energi.

20130203-195900.jpg
45 minuter njutning som faktiskt gick lättare än jag trodde. Det gick långsamt men framåt och jag var inte speciellt tung i kroppen. Fantastiskt! Nu startar vi en grym träningsvår, va!

Ja, en höst fylld av sjukdom toppat med ett nytt år som börjar med en rejäl influensa var inte vad jag planerat. Inte alls. Jag såg framför mig ett år fyllt av bra träning som skulle ta mig ännu snabbare runt de 42 kilometrarna som Stockholm Marathon utgör. Så blev det inte. Ganska snabbt tog jag dock ett snack med mig själv.

Jag tävlar bara mot/för mig själv. Att året blivit som det blivit är faktiskt bara att tugga i sig. Det är som det är med det. Jag kommer ta mig runt maran. Det kanske inte går snabbare än förra året. Det kanske inte ens går så bra som förra året men det går. Anledningen till ett dåligt träningsår är inte lathet eller något jag kunnat påverka. Vad gör man? Maran blir rolig i alla fall.

För några dagar sedan frågade jag om någon var intresserad av att hänga med på ett gemensamt långpass. Jag fick svar från några av er och jag hoppas ni, och kanske fler, fortfarande är intresserade?

20130117-195353.jpg
Jag kollade min kalender och kom fram till att lördagen den 2 februari ser ut som ett ypperligt tillfälle. Jag springer gärna på förmiddagen.

The Plan
Jag springer mina långpass långsamt och tänker mig en fart på ca 6.30/km och att vi kör ihop i dryga 2 timmar. Helena hade en idé om att utgå från Spånga så why not?

Vem är på?

Att springa långt och få en trevlig resa kräver inte bara löpträning. Behovet av styrketräningen glöms ofta bort eller prioriteras bort till förmån för löpningen. Det skapar ”ostbågelöparen” – hen som inte orkar annat än att släpa fötterna framåt och följaktligen tillslut ser ut som en ostbåge. Det är också hen som dras med skador då och då på grund av den obalanserade kroppen. Det är knäet, höften, foten mm. Det beror sällan på tex bara ett dåligt knä. Man har säkerligen en kropp som inte jobbar som ett väloljat system och då kommer det börja krackelera förr eller senare.

Ett enkelt sätt att själv märka om man är för svag är att se över sin hållning när man springer. Tänk dig att du har ett snöre som är fäst på ditt huvud och drar dig rakt upp. Tänk dig att du har ett annat snöre som är fäst i höften och drar höften rakt fram. Kan du hålla upp din kropp så genom alla dina löppass? Då har du ett bra utgångsläge. Det betyder inte att du kan strunta i styrketräningen.

20130117-104131.jpg
Hemmaträning med kroppen som belastning går alldeles utmärkt. Funktionella övningar som involverar stora delar av kroppen låter kroppen veta att den är ett system och ska fungera och arbeta som ett sådant. Då kan alla muskler hjälpa till att axla den belastning som löpningen innebär och du blir en starkare, skadefri löpare!

20130117-104556.jpg

Hur gör man då om man är sugen på att springa långdistans?

Ja, jag kan väl börja med att säga att olika ”experter” skulle säkert ge olika råd. Men man ska träna det man vill bli bra på, där är vi nog överens.

Därmed inte sagt att man ska springa tre långpass i veckan. Då går kroppen sönder för en nybörjare och inte heller jag, som ändå springer en del, springer ens ett långpass i veckan året runt. Sen beror träningen på vilka ambitioner man har; vill du springa ett halvmarathon, marathon eller ett ultramarathon?

Om jag utgår från en nybörjare som kanske springer några km ett par gånger i veckan skulle jag börja lägga in ett långpass var tredje vecka. Vad är då ett långpass? Det beror på. Vad är länge för dig? Om du är van att springa 45 minuter skulle jag börja med att lägga på en halvtimme och dra ned farten. Ett långpass handlar för mig om att lära kroppen att hålla på länge; stärka muskler, ligament, ledband mm. Det handlar inte om fart. Det gör man på andra pass och man ska skilja på olika pass för att suga ut träningseffekten. Varje pass har sitt syfte. Ca 70% av maxpuls kör jag på mina långpass. Efter ett långpass ska du inte vara slut konditionsmässigt men som nybörjare kommer du säkert vara trött i kroppen.

20130114-153357.jpg
Utöka passets längd försiktigt. Spring den där extra halvtimmen några gånger. Glöm inte att ta med vätska om du springer längre än en timme och energi om du springer ännu längre.

Gårdagen blev en härlig träningsdag. Direkt efter frukost drog jag iväg på en löptur. En timmes distanspass. Jag kör fortfarande enligt Maffetone så distanspassen, som vanligtvis är 75% av maxpuls, blir lika lugna som långpassen.

20130114-150007.jpg
Det var skönt och jag hade lätt kunnat hålla på i en timme till.

Lite senare var det kick off på gymmet där jag jobbat och vi bjöds på en föreläsning om funktionell träning och ett träningspass av samma sort. Föreläsningen gav nog inte så mycket nytt men upprepning är alltid bra. Speciellt när det handlar om så viktiga saker. Passet var urbra! Men oj vad min rygg behöver bli rörligare.

Jag fick en fråga på bloggen om hur det kom sig att jag började springa långt och hur man blir en långdistanslöpare. Jag skulle kunna skriva väldigt mycket om båda frågorna men ska försöka hålla det kort och besvarar frågan om hur i ett eget inlägg;

Maken började med multisport och själv tyckte jag det verkade mycket jobbigt. Aldrig, tänkte jag. Sen sög tävlingsdjävulen tag i mig och jag var ju bara tvungen att testa. Fast i träsket. Maken började springa längre. Jobbigt, tänkte jag igen. Det kommer jag aldrig göra. Nyfikenheten tog över och jag tänkte att ett Marathon måste man ju testa i livet. Så 2005 sprang jag mitt första. Fast igen. Som jag skrev i ett tidigare inlägg är det så häftigt att stångas mot sig själv. Att vinna över mig varje gång. Jag är stark. Nu kommer jag springa mitt 4e Marathon i juni och även om jag vill fortsätta springa dessa 42 km så vill jag stångas mera, alltså Ultramarathon. Jag måste vara galen.

Då är det värt att köra igång med veckans träning igen, dvs hur föregående veckas träning faktiskt blev.

Måndag
Vila
Tisdag
Pulsspinning
Onsdag
30 minuter, kort men intensivt styrketräning
Torsdag
Vila
Fredag
45 minuter distans
Lördag
Vila
Söndag
60 minuter distans
60 minuter funktionell träning

Känns bra. Ganska lugn vecka. Träningen nu handlar om grundträning inför maran. Inte en massa fart. Bara bas.

Några månader kvar men längtar redan till den 1 juni. Har nu ordnat med barnvakt så jag och maken kör en klassiker med hotellnatt å allt. Det bli bra.

 Det är en sådan resa att springa de längre distanserna. Ett samtal med mig själv där jag lär känna mig bättre och bättre. Löpningen och dess härlighet är en del men det som gör att jag fortsätter och dessutom satsar på ännu längre distanser än marathon är den inre resan. Vad gör jag när kroppen säger stopp och jag vet att den inte ”bara” är någon kilometer kvar. Det är då man vet att man lever och varför man lever. Inte så att jag lever för löpningen, även om den verkligen förgyller mitt liv. Nej, jag tänker på att livet inte är så lätt alla gånger även om plågorna vid träning/tävling inte kan liknas vid de tuffa utmaningar livet kan ge en så är det ganska likt. Man väljer att fortsätta och går starkare ur striden. Djupt, eller hur, men sån kan jag också vara.

I veckan behövde jag lite extra pepp och ni var några därute som hörde mig och gav mig lite kraft. Tackar för det. Nu är jag igång och springer igen och allt blir lite lättare :). Ibland är det så lite som fattas som är en sådan essentiell del av mig.

Imorgon drar jag på mig löparskorna efter frukost och tar mig en tur. Funderar på om nån skulle vara intresserad av ett långpass nån helg. 2-3 timmar i långpass-fart? Vad säger du?

20120824-175744.jpg

Varför tvekar man ens?!

Imorse var det -3, snöade och blåste lite. Jag var lite frusen och väldigt osminkad när jag tog mig till jobbet. Såg inte jättemycket fram emot 45 minuter löpning på Kungsholmen men jag bangar inte för annat än sjukdom.

Stod och frös lite medan jag väntade på att min nya Garmin skulle hitta satelliterna men så fort jag började springa insåg jag vad som gjort att veckan inte varit fantastisk; för att leva måste jag springa!

20130111-193742.jpg
Det var fantastiskt! Jag lovar dig. Det känns som om mitt uppehåll från löpningen varit obefintlig.

Tar en lugn första träningsvecka och vilar imorgon.

Jag vill vara tydlig med att det förra inlägget inte handlar om att man ska gå runt och ha dåligt samvete:

”Hur ofta du än besöker det förflutna, så finns det inget nytt att se” ~ Robert Tew

Du har bara härifrån och framtiden och det är den biten vi kan styra. Låt gamla misstag bli en lärdom om vilka vägar som inte fungerade. Jag inser att min syn kan uppfattas som ganska krass men alltför ofta stöter jag på inställningen att det alltid är yttre faktorer som gör att man inte tränar, äter bättre, tar hand om en gammal skada m.m. Tro mig, jag har varit där själv och det är först när jag insåg att  det är jag  som väljer om jag vill äta bättre, komma iväg och träna som jag började komma någon vart. Gör varje val till ett medvetet val.

Du har tiden. Du har bara inte flyttat upp träningen på prioriteringslistan. Vill du verkligen komma i form? Om svaret är nej; sluta ha det som ambition. Om svaret är ja, då kör du igång nu. Alla mentala och fysiska fördelar kommer som ett brev på posten redan idag.

”You don´t get it by wishing”

Det behöver inte kosta pengar och du behöver inte gå på gym. Man kan promenera, träna hemma med kroppen som belastning, löpträna (kräver dock löparskor). Du fixar det.

Vill du ha hjälp att komma igång? Hör av dig!

IMG_0799

Att träna är idag för mig lika viktigt som att äta och sova. Hur ska jag annars orka vara duktig, stark och pigg på alla mina jobb och framförallt vara den bästa mamman, frun och den bästa Jessica?

Heja mamma!

Bloggen om hur jag ser till att leva mitt liv som jag vill ha det!

Vem är jag?

Jag är 34 år, gift och har 3 barn. Jag bloggar om mitt liv och då det i stort sett består av familjeliv och min träning är det vad bloggen handlar om.

Jag är lic. Personlig Tränare, spinning- och coreinstruktör och älskar löpning. Bland det roligaste jag vet är att hjälpa människor att antingen komma igång med träning och ett hälsosammare liv eller att hjälpa dem bli ännu bättre. Om du undrar något är det bara att fråga; antingen i kommentarsfältet eller genom ett mail till jessica@jatraning.se.

Hoppas du gillar bloggen! Om du gillar den, varför inte prenumerara via bloglovin.com, då kanske fler hittar hit!

Följ mig på instagram

@hejamamma

Kommande utmaningar:

Mitt 4:e Stockholm Marathon1 juni, 2013
Då kör vi!
Stockholm Ultra Marathon4 augusti, 2013
Bislett 24-timmars ultramarathon1 december, 2013
Den stora dagen är här.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 6 andra följare

bloglovin
Blogg Topplista
Hälsa bloggar
Bloggar av mammor och gravida