Efter tre veckors högst ofrivillig frånvaro var det dags att hoppa upp på instruktörscykeln igen och köra spinning. Jag blev alldeles varm i hjärtat av alla fina ord från mina deltagare. De hade saknat mig och tyckte att jag aldrig mer skulle vara sjuk. Det tycker inte jag heller av många olika anledningar 🙂
Trött?
Det är i alla fall väldigt roligt att få höra att man är omtyckt, att mitt sätt att lägga upp träningen och passen är uppskattat och att man är efterlängtad när man varit borta.
Jag suger åt mig och låter detta bli en energiboost till mig själv efter alla baciller. Tack för energikicken!
Lämna en kommentar
Comments feed for this article