You are currently browsing the tag archive for the ‘Kost’ tag.

Jag kan inte riktigt identifiera mig med inställningen att det är vila och hämningslöst ätande och drickande som ska gälla under semestern. Det fungerar inte för mig. Nog för att jag under väl valda delar av min semester kan äta mer efter känsla och inte bara efter mina andra ganska strikta matrutiner men hämningslöshet mår min kropp inte bra av. Jag blir seg och skum i kroppen. När jag äter mer ”onyttigt” faller det sig också naturligt att träna mer. Semester betyder ju även mer tid för träning!

Nu när vi är på Gotland har det medvetet blivit mer glass och fikabröd. Gott ibland. Det har också blivit mer träning. Ännu godare!

20120711-103825.jpg
Tanken med inlägget är dock inte pekpinnar. Detta funkar för mig och för min kropp. Kanske tänker du och fungerar annorlunda? Berätta!

Många tror, i alla fall tidigare, att det är nyttigt och hälsosamt att äta sallad. Bara man väljer salladsalternativet håller man sig smal alt. blir man smal. Tyvärr är det inte så enkelt. Speciellt inte om man kladdar ned salladen med en fet dressing eller om den kommer med ett kilo pasta. Dessutom måste det finnas lite substans i salladen, nåt man blir mätt av. Då räcker inte salladsblad och nån tomat långt. Lite kolhydrater och lite mer protein så blir det bra.

Många tror också att jag, då jag proklamerar ett hälsosamt liv, att jag vill äta sallad. Jag väljer hellre nåt annat om jag kan. Jag blir ofta så less på att sitta och äta sallad.

Idag firade vi Storemans skolavslutning:

20120613-185532.jpg
Som avslutning på dagen åt vi middag på en restaurang han gillar. Där finns min typ av mat:

20120613-185751.jpg
Jag erkänner; jag är en kött och potatis-tjej. Detta är dock ingen mat jag rekommenderar dagligen. Pommes frites byggde heller inte denna vackra kropp men när jag äter det så sällan som jag gör tycker jag det är väldigt gott. Då är det också bra att börja med salladen så är risken mindre att man slukar maten. Hellre lämna när man känner sig lagom mätt.

Inför en tävling är självklart maten en viktig faktor. Det är den ju alltid men speciellt inför tävling. Om ca en och en halv vecka är det alltså dags att genomföra den utmaning jag laddat för under ett år! Nu drar jag ned ytterligare på sockret och då menar jag det vita, tillsatta sockret och inte sådant som ingår i frukt. Ingen sylt, ketchup vilket jag i och för sig äter väldigt sällan men ändå. Lördagen behåller jag som ”godisdag” men drar ner lite till på hur mycket jag äter.

Varför? För att jag ska vara lite extra ”känslig” för den boost som socker ger under tävling. Dock är det viktigt att inte förändra sin kost för mycket, då kan tex sockret paja magen under tävling. Dagen/-arna innan tävling kör jag ingen pastaladdning. Det behövs inte och för mycket pasta kan istället göra magen uppblåst. Liiite mer kolhydrater än vanligt men inte mycket mer. Dagen innan passar jag mig för flottig mat, dvs med mycket fett. Det är tufft för magen att jobba med mycket fett och jag vill vara snäll mot den så hoppas jag att den är snäll mot mig.

På tal om kost läste jag ett bra inlägg om LCHF som Spark i baken skrivit. Jag har uttryckt mig ganska starkt i frågan tidigare och står fortfarande fast vid vad jag tycker. För mig är det viktigt att det är väl underbyggd forskning bakom innan jag förändrar mina åsikter. Speciellt när rådande rekommendationer fungerar generellt.

Däremot anser jag inte att alla måste tycka som jag. Var och en är sin lyckas smed.

Jag tror jag äter en ganska vanlig kost.  Jag går inte på någon galen diet. Framförallt för att jag inte tror på att utesluta och /eller späka sig. Går man på en diet av något slag där man tvingar kroppen att ta omvägar, inte göra vad som är naturligt för kroppen eller till och med svälter sig mixtrar man med ämnesomsättningen vilket skadar kroppen.

Det är ju egentligen självklart men alla tycks inte vara av den uppfattningen vilket är ok för mig. Om vi tar den senaste flugan; LCHF innebär ketos, då du tvingar kroppen att bränna fett då den inte har tillgång till kolhydrater. Det gör också att ämnesomsättningen sjunker med ca 30%. Känns inte naturligt. Och att man även under en inledande period börjar stinka aceton då aceton är en av de ketonkroppar som frigörs… neeeeeh – not som much! Känns inte naturligt. En annan tung anledning till varför jag ratar dieter är att jag är mamma a.k.a. förebild. Vad säger jag till mina barn om jag visar dem ett onaturligt sätt att äta och förhålla sig till mat? Vad lär det dem? Generellt sett: Om sättet jag äter på inte är att rekommendera för barn hur kan det då vara att rekommendera för mig? Samma med t.ex. Östersjöfisk: Rekommenderas inte för gravida –  jag sätter inte frivilligt i mig tungmetaller och skadliga ämnen, gravid eller inte.

Jag är dessutom övertygad om att vi alla kan dra ner på sockret. Jag håller det till lördagar vilket gör att jag inte alls har samma sötsug som när jag inte funderade i de banorna. På en lördag kanske jag äter motsvarande en kanelbulle och en handfull smågodis. Jag är övertygad om att kolhydrater bör finnas i kosten men man kan absolut tänka på när och hur mycket man äter precis som med annan mat. En knytnävsstor del av lunchen och middagen är kolhydrater på min tallrik. Då snackar vi ris/pasta/potatis och dylikt. Jag petar inte i hur mycket kolhydrater som grönsaker innehåller, that´s just weird. Grönsaker är bra.

En vecka inför tävling, i och med att jag kör ganska långa tävlingar, undviker jag socker. Detta gör jag för att om jag känner att jag håller på att stupa under tävlingen kan en sockerkick få igång mig om det intas i sluttampen. Man får dock vara försiktig med det då plötsligt intag av socker om man inte ätit det på länge inte bara ger en kick utan också kan vara tufft för magen.

Ett par dagar innan tävling ökar jag intaget av kolhydrater på tallriken men det innebär inte att hela portionen blir större. Bara andelen kolhydrater. Dagen innan tävling passar jag mig för att äta för fettrik, flottig mat då även det kan vara tufft för magen och ge sig tillkänna när man inte vill det – under tävlingen m.a.o. Jag äter i och för sig sällan fettrik, flottig mat.

Under tävling och under långpass har jag den senaste tiden använt Hammer nutritions Perpetuem. Så – sjukt – bra! Man klarar sig ett helt marathonlopp på bara det. Ultramaken kan gå, nästan uteslutande, på det i flera dygn. Det säger ganska mycket. Lite skum, mjölkig konsistens men det gör inget för all annan sportdryck kan slänga sig i väggen. Vi beställer det från vår hovleverantör.

Min äldste son frågade mig i somras varför vi alltid ska vara så ”nyttiga”. Han förstod inte riktigt varför man hos kompisar kan dricka cola till maten onsdag som lördag, fika varje dag, godis när som, stanna uppe hur länge som helst o.s.v. Varför kan inte vi göra det? Jag svarade honom med att fråga hur ofta han är sjuk jämfört med kompisar. Han funderade och insåg att han nästan aldrig är sjuk medan kompisarna är det då och då. Vi pratade om hur kroppen fungerar (anpassat för en läskigt smart 11-åring), vad socker och mycket fett får för konsekvenser för kroppen men också att man ibland kan äta ”onyttigt” då det kan vara bra för själen och vikten av sömn i en snabbt växande kropp. Jag frågade honom sen hur han, med det han nu vet, önskar att leva. Han insåg att det där ”nyttiga” inte var så illa ändå…

Jag tror det bästa man kan lära sina barn vad gäller maten är just att ha ett sunt förhållande till mat och att äta.

Som Maya Angelou sa: When you know better – you do better.

Ja, nu har jag funderat igen. Kommit på sådana där saker som är lite jobbiga.

Jag och Ultramaken ser till att tänka till på vad vi äter. Man vill ju ge sin kropp rätt typ av bränsle men samtidigt få äta onyttigheter kanske en dag i veckan. Jag har insett att jag, och mååånga med mig, kan tänka tanken: ”Men nu har ju jag varit så himla duktig och gjort ditten och datten då måste jag ju vara värd en kaka”. Själv tänkte jag tanken senast igår efter en grym 12 kilometersrunda. Innan jag genomsatte tanken i handling tänkte jag dock: ” Är en kaka verkligen vad min kropp är värd?” Är det snarare inte så att den är värd att jag fortsätter ta hand om den genom att ge den någonting bra som belöning efter ett hårt träningspass? Är det inte så att jag är värd en fortsatt rak väg mot mina mål istället för att stanna på rastplatser här och där och kanske till och med göra U-svängar då och då?

Tar detta beslut dig TILL eller FRÅN ditt mål? Det är nyckelfrågan både vad gäller kost men också träning!

Nu menar inte jag att man ALDRIG ska äta ”onyttigheter”. Jag är den förste att erkänna att jag är ett kakmonster om jag släpper hämningarna men jag kan inte vara ”värd” till exempel en tårtbit flera dagar i veckan. Då innebär det tillslut att man straffar kroppen genom att hela tiden ”belöna” den med skräp, rent ut sagt.

Nej, jag njuter av lite bullar på lördag men resten av veckan njuter jag av bra mat och skänker min kropp presenten att slippa så mycket socker och fett. Det är inte alltid lätt, det ska gudarna veta, men det tar mig till inte från mitt mål.

Kram

Nu har sötsuget släppt och i kroppen infinner sig en renande känsla. Kroppen känns renare och med det följer mer adekvata känslor kring mat. Då menar jag att jag på ett bättre sätt kan känna vad kroppen behöver till skillnad från när jag äter onyttigare och kroppen reagerar med att fortsätta vara sugen fast jag ätit tillräckligt eller att jag är hungrig men ändå inte vill äta.

Jag tror att man behöver ”rena” kroppen och själen från den onyttiga maten för att verkligen kunna känna vad kroppen egentligen vill ha. För att förtydliga menar jag absolut inte detox. Jag tror inte på att svälta sig och därigenom bara släppa lös gifter i kroppen vilket är vad som händer under detox.

Men prova du också att ha en medveten vecka där du gör förnuftiga val och låt inte suget styra. Man måste inte ”mysa” med mat jämt.

Vad tycker du?

Kram

Denna vecka kör jag och ultramaken en mer medveten vecka vad gäller kosten. Inte för att vi äter dåligt i övrigt men jag tycker att det är bra att lägga extra fokus på maten ibland. Vad är det vi sätter i oss? Kan vi förbättra kosten och må ännu bättre och därmed ge vår kropp bättre förutsättningar.

Denna vecka planerar vi maten bättre och äter inte bara regelbundna måltider utan även regelbundna mellanmål. Vi begränsar sockret och tar bort sylt, ketchup, bullar, kakor, och andra efterrätter men självklart inte sockret från frukt och grönt. Vi ser också över vad måltiderna består av. Det är när du äter för lite under dagen som det där suget  kommer senare och det är då du kanske gör de där dumma valen med den snabba energin.

Det är klart att det är gott med fikabröd, glass och sånt men allt kan inte smaka godis. Om din kropp fick välja och inte bara suget, vad tror du den skulle välja då?

Kram

…den ”livsfarliga frukten”. Jag tycker det oftast är ganska löjligt om jag får säga det själv. Ja, frukt innehåller fruktos vilket är en sockerart men många (oftast ganska okunniga människor) jämför det nästan med Kexchoklad. Ja, som sagt, ganska opåläst. Jag tänker inte gå in på de olika sockerarterna och hur de påverkar en men för att förklara det enkelt har fruktos ett GI på 27 att jämföra med 141 för glukos, 97 för sackaros och 100 för vitt bröd (GI= hur lång tid det tar för matsmältningsvätskorna att bryta ned det, ju högre värde desto snabbare).

Nej, liksom med allt annat ska man inte överdriva sin konsumtion. Man går upp i vikt om man äter 10 kg bananer om dagen och ja, det innehåller en typ av socker men det innehåller mycket bra saker också vilket man inte får glömma bort. Faktum är att de flesta äter alldeles för lite frukt och grönsaker vilket resulterar i ett för lågt fiberintag.

Om man är överviktig och vill/behöver gå ned i vikt är det i första hand inte bananerna som är problemet…

Det händer då och då att jag får ”försvara” varför jag tränar så mycket som jag gör, varför jag inte äter ”onyttigheter” när som helst o.s.v. Idag läste jag något väldigt träffande på Olgas blogg:

”My passion, you call ‘obsession’.
My commitment you think unwarranted. 
My drive you can’t comprehend, so to you it must be flawed.
You tell me to live, I tell you to quit dying.
Do I make you uncomfortable? 
Good.
Now stand up and find your passion!”
Bra, eller hur!

Heja mamma!

Bloggen om hur jag ser till att leva mitt liv som jag vill ha det!

Vem är jag?

Jag är 34 år, gift och har 3 barn. Jag bloggar om mitt liv och då det i stort sett består av familjeliv och min träning är det vad bloggen handlar om.

Jag är lic. Personlig Tränare, spinning- och coreinstruktör och älskar löpning. Bland det roligaste jag vet är att hjälpa människor att antingen komma igång med träning och ett hälsosammare liv eller att hjälpa dem bli ännu bättre. Om du undrar något är det bara att fråga; antingen i kommentarsfältet eller genom ett mail till jessica@jatraning.se.

Hoppas du gillar bloggen! Om du gillar den, varför inte prenumerara via bloglovin.com, då kanske fler hittar hit!

Följ mig på instagram

@hejamamma

Kommande utmaningar:

Mitt 4:e Stockholm Marathon1 juni, 2013
Då kör vi!
Stockholm Ultra Marathon4 augusti, 2013
Bislett 24-timmars ultramarathon1 december, 2013
Den stora dagen är här.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör som 5 andra, prenumerera du med.
bloglovin
Blogg Topplista
Hälsa bloggar
Bloggar av mammor och gravida