You are currently browsing the monthly archive for december 2011.
Dags att summera året nu den sista dagen av 2011.
Året började med att jag kunde börja löpträna efter graviditet och förlossningen då Lillan tittade ut. Jag valde att bara köra coreträning de första 3 månaderna efter förlossningen vilket fungerade mycket bra för mig. Inget läckage när jag sedan började löpträna inför Stockholm Marathon 2011.
Skyndar långsamt
I mars/april hade jag äntligen möjlighet att gå utbildningen till licensierad Personlig Tränare och kort efter startade jag och Ultramaken vårt egna företag JA Träning. Det är så roligt att se att vårt företag bara går bättre och bättre och framförallt att vår träningsfilosofi och vårt sätt att hjälpa våra kunder ger otroliga resultat.
I slutet av maj sprang jag Stockholm Marathon precis som jag planerat. Det var bitvis en plåga vilket inte är så konstigt. 3,5 månads löpträning efter att ha fått två barn under kort tid. Kroppen tar 2 år på sig att komma tillbaka efter bara 1 barn. Men jag gjorde det!
Därefter väntade en lång, härlig sommar med hela familjen; Gotland tillsammans med fina vänner, Norrland hos familj och släkt som alltid finns där när man behöver dem och lata dagar vid sjö och pool hemma i Stockholm.
I oktober väntade nästa utmaning; Sörmland Ultramarathon på 5 mil. Så sjukt roligt! Därefter med fina vänner på Cypern i en vecka.
Året avslutas som sig bör; jul uppe hos mamma och pappa i Saivomuotka. Hela huset sprängfyllt med syskon med familjer men när alla hjälps åt blir även det trevligt :).
Jag har nog aldrig tränat så mycket och välplanerat som i år men har ändå lyckats hålla mig friskare än någonsin. Jag är övertygad om att det hänger ihop med bättre mat och mer välplanerad mat.
Nu startar jag nytt åt med nytt hår 😉
Vad sägs?
Jag vill också passa på att slå ett slag för min fantastiske Ultramake som presterat enormt bra under 2011. Ultralöparnas prestationer hamnar tyvärr väldigt sällan i rampljuset trots de fantastiska bravader som genomförs. Springer man dessutom de längre ultradistanserna verkar det också omöjligt att få det erkännande de förtjänar.
Läs om min fantastiske makes år HÄR. Inte många Jerringpriser hos oss – ännu. Men jag hörde att två ultralöpare nominerats till årets idrottprestation. Heja! Heja! Om det gått att ringa och rösta hade min telefon gått varm.
Imorgon skriver jag vidare om det nya året med alla möjligheter det för med sig. Visst är det härligt!
Gott Nytt År! Make it a good one.
Snabba beslut. Efter att huset tömts på folk (igår åkte lillasyster och lillebror och idag åkte storasyster och hennes familj) och mamma och pappa åkt till jobbet var jag sådär härligt spontan (…?) och städade ordentligt. När huset var fint kom jag på att ett löppass skulle passa bra. -7 grader och lätt snöfall. Mina X-kross glasögon låg tyvärr hemma, i och för sig har jag bara mörka glas till dem men ändå. Jaja, ut i det härliga vädret bara. Grym vinterlöpning i snön!
Sen hoppade vi ut i snöhögen hela familjen.
Gårdagens längdskidåkning var förresten magisk! De gamla takterna sitter i 🙂
På söndag börjar vi vår resa hemåt igen. Nån som vet en bra restaurang i Umeåsom har öppet för middagsgäster på Nyårsdagen?
Och en annan sak; om ett par veckor åker jag och Ultramaken till London över en helg. Tips på shopping, restauranger? Vi har varit där tidigare men det är alltid bra med tips så kör på :).
Idag var det dags för mer styrka i gympasalen. Där finns inte mycket redskap längre men då får man klura ut bra funktionella övningar istället. Bra att få fundera som PT, skapa variation utan mycket annat än sin kropp som belastning. Jag och ultramaken körde detta pass:
Varje cirkel 5 min
20 Utfallshopp
10 armhävningar
10 lyft av bänk mot ribbstol
10 Djupa knäböj med upphopp
20 boxbåt
10 Axelklapp
10 burpees
3 knee tuck 5 på varje ben
10 dips mot bänk
Varje cirkel kördes om och om igen under 5 minuter.
Idag är det varmare ute, bara -7. Det innebär en tur med längdskidorna om en stund. Det blir skönt! Det passar bra efter Lillemans pre-party vi precis har avslutat. Det blir ett 3- årskalas hemma i Stockholm också.
Jag bakade LeilasBlueberry Lemon cupcakes som var riktigt goda.
-25 grader – inte mycket konditionsträning idag heller. Jag tog med mig Lilleman ut i en stor snöhög där vi byggde trappor, rutschbanor och tunnlar. Det gick att hålla sig varm ändå :). Hittade förresten en bra vintermössa åt honom i Finland för under hundralappen. Vilket fynd!
Träningsmässigt var planen att åka skidor men vädret ville alltså annorlunda… Imorgon kör vi styrka igen, lägger in mer kondition för det jag missat.
Vi hann också med att fira lille W som blev 6 år idag. Han gillar prinsesstårta – speciellt det ”gröna”.
Lillan ville gärna vara med och fira. Hon äter gärna all sorts fikabröd 🙂
Tanken var att jag skulle springa ett entimmes distanspass idag. När jag klev upp på morgonen vid 8.30 (hej sovmorgon!) var det -13.6 och när frukosten var uppäten var det -16… Ingen löpning med andra ord. Eftersom jag kört styrka igår gav jag mig en vilodag idag. Jag och ultramaken tog en promenad med småkidsen istället. Då var det -20.
Man är ju inte ute så länge i den kylan men en liten stund var skönt.
Efter lunchen åkte vi till Muonio i Finland och provianterade. Jag ska baka Blueberry lemon cupcakes till ett minikalas vi ska ha här i byn för Lilleman, som snart fyller år, innan vi åker hem.
Idag var det åter ett styrkepass på min agenda. Julaftonens överhandsfattade chins byttes idag ut mot den underhandfattade varianten. Kände mig grymt stark trots en bedövande träningsvärk i framförallt skuldrorna. Ett tips, om man får hjälp, är att hjälpen håller på skuldrorna. Håller man i benen är risken att man trycker på med underbenen och får ”fel” och ”för mycket” hjälp. 10 chins målet innan nästa nyår kommer närmare…
När lillebror kom till byn idag hade han med sig en present till barnen från min farbror och hans fru:
Så fin hemstickad klänning och slipover. Nästan så man inte vågar använda dem.
Efter lunchen var det dags för premiärturen på Storemans nya skidor. Det blev ett varv på elljusspåret som i och för sig var beckmörkt. Tur att vi hade pannlampa :). Spåret var ganska mjukt men det var kul att åka ändå. Mer skidor blir det!
Idag visade termometern -7. Det blåste en del men det var tillräckligt varmt för att springa. Det är det ju nästan alltid, eller hur! Kring juletid kan dock temperaturen med lätthet krypa ned till -30 här uppe så jag är glad så länge det är så här ”varmt”. Jag körde ultramaken 3 mil bort längs vägen, knappt två timmar senare fick jag skjuts 9 km bort för att ansluta. Jag drog upp buffen en bit över mössan som skydd för vinden och då var det riktigt behagligt. Det finns inget dåligt väder… 1 timme tog det. Så härligt. Imorrn blir det styrka igen.
Nu har vi en liten Plura på besök:
Han är en Staffordshire bullterrier som tillhör min fina kusin Sanna.
Här kommer en julhälsning från ett snötäckt Lappland.
Här vankas snart julbord sen kanske tomten dyker upp om vi varit snälla:).
Dagens träning är avklarad i form av ett corepass och därefter ett styrkepass bestående av två triset; först ben sen överkropp. Jag jobbar hårt på mina chins!
Gissa om jag är sugen på julmat nu!
Nu är det bara ca 20 mil kvar…bara… Åt på ännu en vägkrog men hittade köttbullar med hemlagad mos. Portionen var tillräckligt stor för två skogshuggare men då kunde jag å andra sidan ge Lilleman tillräckligt med mat och mig själv och så blev det över. Lite sallad hittade jag också. Man får vara glad för det lilla ;).
Häromdagen fick jag min nya almanacka:
Klart man vill ha gullungarna med sig!
Ja, lite reaktioner fick jag på mitt dissande av Max. För det första är jag kräsen vad gäller mat och för det andra är min mage inte längre van vid allt salt och fett som snabbmatsrestaurangerna erbjuder. Visst, de har nyttigare alternativ som jag testat men det smakar ju så trist, tycker jag. My body is my temple och då den uppenbarligen inte vill ha sådan mat så kommer jag undvika det när jag kan. Bara för att vara extra tydlig: Tycker inte att de som gillar sådan mat på något sätt är dåliga människor. Men var och en är sin lyckas smed. Jag älskar dock deras luxury shake – mums!
Sista halvtimmen av bilresan var en mardröm. Tre ungar som gallskrek i baksätet. Jag förstår att de var less och hade nog gärna skrikit själv ;). Det gjorde i alla fall att mitt tempopass på löpbandet blev extra välkommet. Liite snabbare på de 30 minuterna även denna gång.
Och här är en unge som var glad att slippa bilen:
Tur att hon inte vet att vi ska åka lika långt imorgon…
Heja mamma! 