You are currently browsing the tag archive for the ‘prylar’ tag.
Jag fick en fråga häromdagen gällande vad för vätskesystem jag använder när jag springer och tänkte utveckla mitt svar något. Alltid hjälper det någon.
Jag är faktiskt inte så kort. 163 cm vilket är ca 2 cm kortare än genomsnittssvenskan. Liksom inom så många andra områden fokuserar tillverkarna av vätskesystem mest på männen. Alltså är det ganska svårt att som kvinna hitta bra system. Kanske beror det på att det först på 1980-talet var tillåtet för kvinnor att springa Marathon… Man trodde att vi skulle dö av det, svaga som vi är. Numera vet man bättre. Dock inte tillräckligt bra.
Mitt problem är att jag är ganska smal över axlarna vilket gör att inte bara längden på ryggsäcken (om man väljer en sådan lösning) blir ett problem utan även hur axelremmarna sitter. Även de som enligt tillverkarna ska vara gjorda för kvinnor har suttit fel. Tillverkare: Hör av er och lägg lite mer krut på oss kvinnor!
Anyway så var jag på Barnens Hus och strosade och dök på en liten skönhet från Camelbak:
Mini MULE heter den och är nog gjord för barn men passar mig perfekt! En 1-litersblåsa och plats för lite smågrejer.
Ibland har jag en handjagare på mina långpass. Den är bra för de lite kortare passen:
Sitter bra i handen med en ställbar rem.
Själv har jag med mig vatten om jag springer längre än en timme. Annars klarar jag mig. Jag har ju turen att Ultramaken testar det mesta och jag kan plocka guldkornen.
Om du är tillverkare av vätskesystem och behöver en produkttestare som inte är bygd som en man kan du ringa mig 🙂
Jag tänkte att jag skulle dela med mig av favoriter jag har när det kommer till träning. Eftersom jag springer mycket kommer det till stor del att handla om just löpning.
Jag börjar med det viktigaste – skorna!
Modellen beskrivs som ”En stabil och smidig mängdträningsko med bra stötdämpning som känns mjuk och fungerar perfekt på hårda underlag” . Passar personer som pronerar, det vill säga sätter i foten med utsidan av hälen och skjuter ifrån med inåtvinklad fot. Jag har kört denna modell och föregångaren till den i många år och det är ju svårt att sluta ;). Jag är dock nyfiken på att variera med någon barfotasko. Vet att de flesta skomärken har någon modell och Lofsan kör med en riktigt snygg modell från Merrell. När jag googlade på ”min” sko från Asics hittade jag den här godisen:
Den känns som något att testa.
Ok, tillbaks till favoriter. Jag har ju börjat uppskatta att springa hem från jobbet då och då,Transportlöpning is da shit!För mig innebär det 17 km, vilket kan tyckas vara i det längsta laget men vilken terapi det är. Då vill jag inte släpa på någon stor ryggsäck utan minimera bagaget:
Min älskade Camelbak som rymmer en fylld påse vätska och lite smågrejer som iPhonen, nycklar, inpasseringskort och sånt. Jag är så liten över axlar och bröst att jag får använda deras Mini Mule som jag tror är gjord för barn :). Jag köpte min på Barnens Hus.
Vätskan för så lång löpning är såklart Hammers Perpetuem. Du behöver då mer energi än bara vatten och då är det fint ihopbakat i ett när man kör med Perpetuem. Man kan givetvis köra med vatten och t.e.x. någon bra gel men detta känns enklast, tycker jag. Då behöver man inte börja pilla i väskan utan bara använda slangen.
Vilket event alltså! Otroligt att få vara med och inspireras av de duktiga Les Mills-instruktörerna. Jag önskar bara att jag fått möjlighet att springa upp till Annexet för att också inspireras av spinninginstruktörerna men inspirationen från de isntruktörer som körde inne i Globen räcker långt.
Jag vågade inte känna efter om jag var trött. Lika bra det. På ena kanten av Globen-golvet var klädshopen:
En mycket välbesökt klädshop kanske jag ska tillägga. Vi hade 4 kassor men att stå i kö i 90 minuter när det var som värst var ingen ovanlighet… Tur att kläderna var snygga. Jag hann väl sitta ca. 20 minuter mellan 0600 och 1930. Det inkluderar toabesöken. Jag skämtar inte. Det är då man inser vilken stark kropp man har. Jag var lite trött i benen men inte slut. Mina nya Nike-skor hjälpte till, såklart. Det var dock inte svårt att hålla humöret uppe, dels är jag alltid glad när jag jobbar och dels mötte jag idel glada träningsfreak trots långa kötider. Vilka härliga människor det finns!
Innan vi åkte hem fick vi lite kläder att ta med oss hem:
Jag har ju harvat med min gamla löparryggsäck som träningsväska länge nu. Men nu dök det upp en ny väska på min väg med massa bra fack:
Full av inspiration till spinningen på tisdag!
Fortfarande ingen träning p.g.a. förkylning (är alla förkylda nu?!) men snart så… Nästan allt snor å host är borta.
Kram
Har jag bestämt mig för en sak så är jag ganska envis… Idag hade jag bestämt mig för att på nåt omvänt sätt, som förmodligen ändå inte fungerar, via Ultramakens gamla klocka, lära fotpoden mitt löpsteg för att sedan koppla fotpoden till min klocka. Komplicerat. Du som bor i Stockholm har sett vädret ute. Spöregn, åska och blixtar… Det var blött. Väldigt blött. En normalt funtad människa hade nog sagt ”Jahaja, det får allt bli en annan dag” men inte Jessica.
Lyckligtvis har jag en make som inte bangar eller ska vi säga som står ut med min envishet. Han och barnen (jo, de var med) stod under tak och jag utförde mitt experiment som kanske, förmodligen inte, fungerar.
Det är där jag känner mig som starkast och springer naturligast. Coachen håller med och ville filma som du ser. Han har nu rekommenderat mig att öka tempot på mina distanspass då det har känts som om jag fastnat och inte kommer vidare. Jag vill inte bara kunna springa väldigt länge men väldigt långsamt. Jag vill få upp farten lite. Dagens löppass gick mycket bättre än det förra. Jag kände mig lätt i kroppen och kunde trycka på hela vägen. 12 fina kilometer blev det. Jag använder mig av Runkeeper-appen men det är inte helt korrekt visar det sig när vi jämför med ultramakens gps-klocka. Skiljer typ 15 sekunder/km i snittfart…
Kör man med gps ska man vara medveten om att den genar när man kör på knixiga ställen som på stigar i skogen. Det blir också missvisande om man springer ut och vänder och springer samma väg tillbaka. Då kan gps:en få fel på nästan en kilometer. Jag har ju en fotpod till min klocka som jag ärvt av ultramaken. Den är dock kalibrerad utifrån hans löpsteg och man kan väl lungt säga att vi har något olika löpsteg. Alltså gifter den sig inte så bra med mig. Enligt instruktionen på min klocka ska man inte behöva kalibrera en fotpod, alltså kan man heller inte göra det, men jag ska nog göra en egen lösning där jag tar ultramakens gamla avlagda klocka, kalibrerar hans gamla avlagda fotpod med mitt löpsteg så borde den fatta det sen…?
X-Kross brillorna sitter som en smäck! Jag har så litet huvud att glasögon tenderar att skramla omkring på mitt huvud men inte dessa. Jag kan till och med fälla upp dem och springa med dem uppe på huvudet vilket jag brukar vilja göra inne i skogen dit solstrålarna inte når för att lättare se alla rötter och stenar. Bra tips om du är ute efter ett par bra solbrillor. Ultramaken har ett par han med!
Imorgon blir det styrketräning igen! Vad kör du?
Kram