You are currently browsing the tag archive for the ‘Löpning’ tag.
Måndag
5 km tempo på jobbets löpband, 27 minuter
Tisdag
Tabataintervaller, 5 styrketräningsövningar tillsammans med ett gäng kollegor på Kolmården
Onsdag
30 minuter löpning i lugnt tempo. Det är dock mycket kuperat runt Kolmården…
Torsdag
Vila
Fredag, lördag och söndag
Ofrivillig vila pga förkylning. Buhu.
Det kändes som om det var en månad sedan jag senast sprang. Det var egentligen en knapp vecka sedan… Planen idag var att springa snabbt i en timme. Det där snabbt vet jag inte. Ja, ska man tro Runkeepern sprang jag 2.4 km på 5 minuter. Så var det inte. Jag tryckte på men fick inte till det. Snabb är jag inte. Det stör mig. Jag är inte ens nära snabb… Efter SUM:en blir det fokus på snabbhet. Ska snacka med coachen.
Inget som inte går att fixa.
Utöver detta har jag hunnit jobba, gått till ”boldeteket” (biblioteket) med ungarna, jobbat med PT-kund och nu har jag planterat mitt arsle välförtjänt i soffan.
Läget med dig då?
Idag kände jag mig tillräckligt frisk för att träna igen men började med ett lugnt pass. Jag tog med mig pappas lilla Vembi för en 30-minuters jogg.
Vembi är en blandning mellan Alaskan husky och en Border collie. Kan tänka mig att det pågår en konflikt i hennes hjärna av typen ska jag valla flocken eller dra med tanke på raserna. I alla fall väljer hon gärna att dra vilket ger en ofrivillig hård stretch av den arm/skuldra man håller kopplet i…
Vi kom dock bra överens idag efter att hon kommit över den glädjechock det innebar för henne att inse att hon skulle få följa med ut och springa. Trodde att hon skulle äta upp mig en stund vilket hade varit dumt då det inneburit att löpturen ställdes in… Vi kom iväg och hade det trevligt ihop.
Jag har fått en björnrädsla på äldre dar trots att jag vet att antalet björnattacker är väldigt få (om ens existerande) på löpare. Jag tänker dock, i mitt vanvettiga sinne, att det skulle skydda mig med en liten hund i släptåg trots att jag vet att vid de få björnanfall som skett också funnits en hund som skrämt björnen… Jaja, jag kom ut på min tur och min björnrädsla kommer inte stoppa min träning den heller.
Passet avslutades med några övningar med nya 12-kiloskettlan. Funkade bra!
Som löpare är det bra om man vet hur man gör och är van vid backträningen. Är man stark i uppförsbackarna (och nedför) blir löpningen så mycket enklare och benen så mycket starkare. Det kan dock vara svårt att få till regelbundna träningspass i backen. Så mycket annat ska hinnas med i träningsschemat.
Ett tips är att lägga upp löppassen så de passerar nån backe av rang. Då får du till backträningen om inte varje gång så betydligt oftare. Du behöver inte springa flera gånger upp och ned men en eller ett par gånger. Varför inte en gång på ut-vägen och en gång på hemvägen.
Själv slipper jag aldrig de där backarna. Jag bor högst upp på en kulle och alldeles vid en slalombacke där elljusspåret också går. Lucky me!
Lätt pass, tänkte jag. Bara 35
Minuter stege. Nästan löjligt… Passet går ut på att jag ökar farten var 5 minut. Jag bor ju högst upp på en kulle så den jobbigaste, sista biten är ju dessutom uppför. Sluttampen ska alltså vara sjukt jobbig. Det var det.
Klar! Och strax efteråt ropade jag efter älgarna… Läs kräktes…
Oversharing. Men så var det.
Idag börjar en två veckor lång semester. Jag har jobbat som ett litet svin de senaste veckorna för att få allt klart och nu är del ett av min semester här. Puh! Vad passar bättre för att kunna landa än ett distanspass idag? Inte mycket.
Jag passade på att testa mina nya, korta kompressionstights från Newline och det kan ha varit det skönaste jag sprungit i. Skojar inte. Ultramakens kommentar innan jag gav mig var ”Nu ser du ut som en löpare”. Ehum… Nu? Innan då?! Jag är en löpare. That’s it.
Avslutade träningen med planka och planka i rotation. Jobbar på de där rutorna. Gettin’ closer…
Som perfekt avslutning blev det en middag med charkisar och mitt favoritvin:
Nu har jag landat. Nu är det semester.
Igår tyckte jag att det var dags att sparka igång löpningen igen efter förkylningen. Storeman har haft sommarlov i en vecka och jag drog med honom på en lätt jogg. Det var skönt att komma ut, låta benen jobba och springa och snacka med Storeman.
Vi var bara ute i en halvtimme men det var lagom att börja med.
Denna vecka har jag 4 löppass på schemat. Veckan började med stege och idag är det distanspass på 45 minuter. Känns som ett myspass och det ska bli skönt. Nu är träningsbelastningen inte så hög i och med att maran hägrar om 2 veckor. Nu skapar jag istället fart och längtan efter att springa mer. Basen är lagd, nu ska jag bara leverera och det känns så himla bra!
På fredag väntar ett 60 minuters distanspass och på söndag 3×1000 meter. Utöver det instruerar jag i ett 75-minuters pulsspinningpass på söndag och imorgon klämmer jag in ett styrkepass. Man får verkligen inte glömma styrka och bålstabilitet, speciellt inte inför maran men det visste du ju redan 😉
Nu ska jag hem och pussa maken som kommit hem. Det är viktigt att fira framgångar, speciellt sådana som man jobbat mycket inför. Det är också viktigt att firandet inte bara kommer från en själv utan att även ens nära och kära gör det så det ska jag göra nu. Det vet jag att åtminstone Ultramaken gör när jag firar mina framgångar med maran!
Igår körde jag mitt korta yogapass. Det tar bara ca en kvart men jag gör det för stretchens skull. Ju mer jag yogar desto mer inser jag att det behövs. Jag är verkligen inte lika vig som när jag dansade… Jag utgår såklart från solhälsningen som jag gör några av innan jag gör övningar för framförallt höften. Igår gjorde jag också en variant på plankan och 10 armhävningar på tå. Det är så många jag klarar med korrekt teknik, på tå alltså.
Idag fick jag passa på att köra mitt löppass som en paus mitt under arbetsdagen. Perfekt. 45 minuter stege längs med vattnet ner till Rålambshovsparken.
Syns det att det blåste i Stockholm idag?
Jag fick önskemål om att få se Lillans nya snutte så här kommer en bild:
Nu riktas min träning mot formtoppning eftersom målet; Stockholm Marathon 2012 hägrar om bara 3 veckor! All grund är nu lagd och inga fler långpass väntar för marans skull. Nu väntas fart och fläkt för att hålla igång benen, hitta farten och bygga suget efter mer. Att samla mil nu på långpass vore verkningslöst. Det är just detta som gör det så värdefullt att jag har en expert att jobba med. Min löparcoach.
Jag anser mig kunna mycket om träning men vad gäller löpning är det Ultramaken som är experten och som jag lär mig utav. Jag suger åt mig och blir bättre och bättre på det jag med.
Nu lutar jag mig tillbaka (typ) och litar på att min grundträning gett önskat resultat. Imorgon blir det ”bara” 4×1000 metersintervaller.
Blommor jag fick igår!
Heja mamma! 