You are currently browsing the tag archive for the ‘Stockholm Marathon’ tag.
Dags att summera träningsåret 2012.
Det jag minns mest från januari är min och makens resa till London där vi körde vår egen variant av sightseeing: På löpande fot!
Finns det nåt bättre än att börja dagen med löpning där man dessutom kan upptäcka sin favoritstad?
Annars kantades våren framförallt av att förbereda mig inför Stockholm Marathon. Givetvis innehöll den förberedelsen även styrketräning. Vad är en löpare utan styrketräning? En sämre, svagare löpare är vad jag tror.
Men det krävs många långpass för att klara av maran. Och många långpass blev det!
Det var denna våren jag upptäckte det härliga och praktiska med transportlöpning. Det vill säga att ta sig mellan hemmet och jobbet löpandes. 18 km har jag från Stockholms innerstad, löparvägen, hem till mig. Det blev många fredagar den vägen. Min terapi som jag självklart därefter fortsatt med och kommer att hålla fast vid. Det som, utrustningsmässigt, varit en framgångsfaktor för mig är att smörja in mina fötter med Sportslick (för att undvika att få blåsor) och att bära min vätska/energi i min Camelbak (Mini Mule) där det även ryms lite nycklar, telefon och sånt.
Camelbak Mini Mule & Hammers Perpetuem
Förutom löpning och styrketräning såg jag till att få in en hel del regelrätt coreträning och givetvis min pulsspinning. En bra träningsvår gav utdelning och trots +4 grader, regn och snålblåst dammade jag till och klarade min målsättning påmaran med dryga 10 minuter tillgodo; 4:34!
Sedan tidigare hade jag bestämt mig för att springa Sörmland Ultramarathon i oktober. Dessa planer grusades dock av alltför många förkylningar som inte tillät den träning som skulle behövas. Förkylningar har varit höstens melodi. Jag har därför sett över min kost för att anpassa den bättre till den träningsdos jag kräver att den klarar. Kanske kan en del förklaras av att jag ätit för lite och jag vet att mina mellanmål inte alltid varit de bästa. Det har jag därför gjort något åt och blivit bättre på.
Min roll som spinninginstruktör har förändrats under året. Jag har utvecklats och blivit bättre genom att inspireras av andra, bjuda merpå mig själv och erbjudit mer lärande till mina deltagare. Det bästa är den fina respons jag fått från deltagarna. Det blir bara roligare och roligare att instruera.
Som personlig tränare har jag haft den förmånen att få jobba med grymma kunder. De ger mig sådan energi och jag har fått kvitto på hur mitt sätt att lägga upp träningen ger bra utdelning.
Utöver mina egna tränings-/tävlingsmål för 2013 har jag andra ambitioner för det kommande året. Jag är inte en person som ger nyårslöften. Däremot är det viktigt för mig att fortsätta utvecklas och jag har insett att det jag uppskattar hos andra är vänlighet. Det finns för lite av den varan, tycker jag. Självklart måste jag börja hos mig själv; ovillkorlig snällhet ska i alla fall jag bli bättre på.
Mina tankar kring tränings-/tävlingsmålen förtjänar ett helt eget inlägg. Detsamma gäller året med Falkfamiljen.
Tidigt imorse åkte Ultramaken till Aten. På fredag klockan 7 (svensk tid) går starten återigen för Spartathlon. En tävling där han ska ta sig de 245 kilometrarna från Aten till Sparta, non stop. Jag är således själv med barnen ända tills på tisdag.
Det vore tortyr mot mig själv och min kropp att vänta med träningen tills dess. Och varför skulle jag?! Det kräver i och för sig mer planering och jag får hitta bra alternativa vägar men om jag skulle säga att det inte går eller att jag inte har tid att träna då vore det bull sh*t. Tid finns om det är tillräckligt viktigt för mig. Och det är det. Ett långpass blir svårare men det finns ju annat.
Är nu också anmäld till mitt fjärde Stockholm Marathon! Let’s make this a warmer one! Det firar vi med 5 km tempo på jobbets löpband och styrka hemma när barnen sover. Vad hittar du på för kul?
Igår kväll instruerade jag som vanligt mitt pulsspinningpass. Det var skönt att röra på benen även om de såklart snabbt blev trötta. Mjölksyran gjorde sig påmind så fort jag lade på lite mer belastning.
Bland alla mina träningstoppar var det en som stod ut från mängden och ville hänga med på passet:
Den var jag väl värd!
Jag vill suga lite mer på karamellen…
| Split | Klockan | Tid | Sträcktid | min/km | km/h | Plac. |
| 5K | 12.47.51 | 0.33.55 | 33.55 | 06.47 | 8.85 | 3131 |
| 10K | 13.20.32 | 1.06.36 | 32.41 | 06.33 | 9.18 | 2797 |
| 15K | 13.51.45 | 1.37.49 | 31.13 | 06.15 | 9.61 | 2620 |
| 20K | 14.26.09 | 2.12.12 | 34.23 | 06.53 | 8.72 | 2660 |
| Halvmaraton | 14.33.02 | 2.19.06 | 06.54 | 06.18 | 9.55 | 2627 |
| 25K | 14.59.16 | 2.45.19 | 26.13 | 06.44 | 8.93 | 2537 |
| 30K | 15.29.55 | 3.15.58 | 30.39 | 06.08 | 9.79 | 2308 |
| 35K | 16.02.53 | 3.48.57 | 32.59 | 06.36 | 9.10 | 2126 |
| 40K | 16.34.52 | 4.20.56 | 31.59 | 06.24 | 9.38 | 2024 |
| Sluttid | 16.48.47 | 4.34.50 | 13.54 | 06.20 | 9.47 | 1985 |
Intressant, tycker jag, att se vad man kan åstadkomma genom att hålla ett jämnt tempo. Jag stressade aldrig utan ville veta att jag skulle hålla hela vägen och som du ser blev det en jämn fart. Jag plockade också placeringar hela vägen. Gissa var musiken åkte på…? Just det, mellan 25 och 30 km :). Där minskade jag snittiden med 36 sekunder. Jag hade gärna använt min ”doping” senare också men då hade jag ingen finmotorik kvar i fingrarna och det är svårt att få igång musik och få hörlurar i öronen med hjälp av nävarna. Jag visste också att inte heller Ultramaken skulle klara det då även hans händer var stelfrusna. Det skulle ta mer tid än det gav.
Jag hade inte velat bli filmad efter att jag gått i mål. Mina tänder skakade okontrollerat av kyla och trötthet och jag klarade inte ens av att få fram en hel mening. Ultramaken ställde mig i omklädningstältet, sprang och hämtade överdragskläderna, kom tillbaka och drog av mig en del blöta kläder, klädde på mig torra, varma kläder. Sedan tog vi oss till tunnelbanan vilket kändes som ännu en marathondistans. Jag fick en hel del blickar på tunnelbanan… Såg nog inte helt frisk ut. Det tog mig en evighet att få fram ett ord och när jag skulle dricka Recoverite fick jag ta tag i flaskan med nävarna… Sjukt.
Väl framme på hotellet Clarion Sign uppgraderade den snälla receptionisten oss till ett rum med badkar som jag för övrigt hade kunnat betala en miljon för. Jag hann knappt komma in på vårt fina rum innan jag fyllde badkaret med hett vatten. Sen kom vi dock till den enda nackdelen med kompressionskläder: Att ta av sig dem, speciellt om man är slut som artist. Den lycka jag kände när jag väl kommit ned i badet – himlen i ett kar. Att äntligen bli varm. Priceless.
Även om jag sovit dåligt i natt är det helt underbart att avsluta upplevelsen på ett hotell. Inga måsten, bara njuta av ett fint rum och morgonen efter den härliga frukosten. Så fräsch och god frukost har jag nog sällan skådat.
Jag gjorde det – and then some!
Mitt mål var att komma under tiden 4.45 och min sluttid blev 4.34. Så. Jävla. Bra. Du anar inte hur nöjd jag är!
Om jag skulle beskriva loppet med ett ord är det ordet Misär. Jag frös som en hund i 3 timmar. Minst. Det var så jag kände mig lite rädd för konsekvenserna av detta. Jag kunde inte böja fingrarna än mindre använda dem till något. Kanske var det just det som gav mig incitament till att springa snabbare. Ute på Gärdet kände jag att jag av ren självbevarelsedrift var tvungen att öka takten för att hålla värmen. +4 grader och regn och snålblåst. Thanx! Jag använde den lilla finmotorik jag hade kvar för att få in hörlurarna i öronen, dammade på ordentligt med volym och gjorde 6 snabba kilometrar. Ultramaken gjorde ett försök att dämpa farten men jag var tvungen att köra. Hårt. Han fick kasta in sig bakom mig. Follow.
Vad värt det är med publiken och speciellt de man känner som ropar ens namn. Tack Skogis, Helena O, Malin, Tero och Anders! Och om jag inte såg/hörde just dig, tack ändå!
Ett extra tack till bästa Anna som stod i timmar bara för att ge mig cola. Fan, vad gulligt!
Syrran och Mange… Ni är bäst! Tack!
Sist men inte minst. Bästa, bästa och finaste Andreas. Vad vore jag. Utan Dina andetag.
Från en trött liten donna som känner sig on top of the world
Skål på Dig!
Ok, här kommer det. De slutgiltiga förberedelserna. Hela dagen har jag druckit mer vatten än vanligt. Det viktigaste är inte vad du dricker timmen innan start, även om det är bra att göra inför ett så långt lopp, se till att du har druckit ordentligt hela dygnet innan.
Lite mer kolhydrater än vanligt. Inga vansinniga mängder men lite mer. För mig blev det indisk mat med ris till lunch. Middagen har precis landat i magen.
Spagetti Carbonara
Egentligen lite för mycket fett men det bar vad jag var sugen på och det finns ett värde i det också.
Innan lunch hämtade jag och Ultramaken ut nummerlapparna:
Den sätts på tightsen för att smidigt kunna byta tröja/ta av jackan om det behövs.
Och så vinnaroutfiten. Plan A var en färgglad kreation:
Nu blev det inte riktigt så. Det ska visst inte bli så varmt har jag hört :). Då får det bli detta istället:
Den lila Newlinejackan kan nog vara säsongens favorit. Klart snyggast i år och riktigt skön! Kompressionstights och kompressionsstrumpor är en självklarhet. Jag tar med tunna vantar och en buff för säkerhets skull. Blir det för varmt lämnar jag dem åt nån jag känner längs banan. Det ordnar sig. Det kan tyckas vara mycket kläder men jag är väldigt frusen av mig och kan som sagt klä av mig om det behövs.
Syns vi imorgon?
Vid ett par väl valda tillfällen under loppet kommer jag sätta igång Spotify för att kicka igång kroppen och lägga in en extra växel. Jag vill inte ha musik i öronen hela tiden utan som en energikick att ta till när det behövs, när jag känner att kroppen behöver öka farten. Det kan den behöva göra dels för att få en bättre sluttid men också för att inte fastna i ett monotont tempo. Jag bjuder på min playlist speciellt utformad för detta ändamål. OBS! Bör användas med försiktighet och kan resultera i mycket glädje och fart.
Proud Mary står ju ut från mängden men det är en kul låt med fart och fläkt. Perfekt som spinninglåt och en favorit hos mina deltagare.
Big time!
I övermorgon är det dags och imorgon hämtar jag ut nummerlappen. Även om det finns ett visst pirr i magen (såklart!) är jag lugn. Jag vet att jag vinner över distansen, den pallar jag. Mitt tidsmål på 4.45 är viktigt och jag kommer jobba hårt (jä*ligt hårt) för att nå dit men det är inte jordens undergång om jag inte når det. Jag kommer ha kul ändå.
Shit, vad kuuuul!
Idag kör jag det sista passet innan maran. Det blir 20-30 minuter lugn löpning. Syftet är bara att hålla igång benen, inte stelna ihop innan The Day. Sen är jag redo. Det är jag i och för sig redan nu. Det kommer att bli så kul. Vilken fest vi har framför oss; jag och alla andra som har turen att få springa. Lyllo oss!
Efter målgång blir det mitt och makens numera årliga hotellmys. Kan det bli mer romantiskt än en mara och sedan middag och en natt på hotell? Jag tror inte det. 🙂
Ok, skorna. Bra att ha. Kommer vara viktiga. Men om man börjar med vad som gäller nu tiden innan; börja inte stolpa runt i obekväma högklackade eller skor du får skavsår av. Fötterna ska vara starka och fina, eller hur!
Under tävling gäller grundregeln; ta inte helt nya skor. Inte för att löparskor behöver ”springas in”. Det är en myt. Antingen passar de eller så gör de inte det. Det kan dock vara bra att ha testkört dem för att vara säker på att de inte har något som kommer irritera, något du inte hann känna på löpbandet när du provade ut dem.
Löparskor byter man annars ut minst vartannat år hur lite du än använt dem eftersom dämpningen torkar ut. Ju mer ovan löpare du är desto viktigare är det att du har bra stöd.
Jag kommer ha mina Asics:
Inköpta i januari och så grymma!
Heja mamma! 