You are currently browsing the tag archive for the ‘Motivation’ tag.

Ja, nu har jag funderat igen. Kommit på sådana där saker som är lite jobbiga.

Jag och Ultramaken ser till att tänka till på vad vi äter. Man vill ju ge sin kropp rätt typ av bränsle men samtidigt få äta onyttigheter kanske en dag i veckan. Jag har insett att jag, och mååånga med mig, kan tänka tanken: ”Men nu har ju jag varit så himla duktig och gjort ditten och datten då måste jag ju vara värd en kaka”. Själv tänkte jag tanken senast igår efter en grym 12 kilometersrunda. Innan jag genomsatte tanken i handling tänkte jag dock: ” Är en kaka verkligen vad min kropp är värd?” Är det snarare inte så att den är värd att jag fortsätter ta hand om den genom att ge den någonting bra som belöning efter ett hårt träningspass? Är det inte så att jag är värd en fortsatt rak väg mot mina mål istället för att stanna på rastplatser här och där och kanske till och med göra U-svängar då och då?

Tar detta beslut dig TILL eller FRÅN ditt mål? Det är nyckelfrågan både vad gäller kost men också träning!

Nu menar inte jag att man ALDRIG ska äta ”onyttigheter”. Jag är den förste att erkänna att jag är ett kakmonster om jag släpper hämningarna men jag kan inte vara ”värd” till exempel en tårtbit flera dagar i veckan. Då innebär det tillslut att man straffar kroppen genom att hela tiden ”belöna” den med skräp, rent ut sagt.

Nej, jag njuter av lite bullar på lördag men resten av veckan njuter jag av bra mat och skänker min kropp presenten att slippa så mycket socker och fett. Det är inte alltid lätt, det ska gudarna veta, men det tar mig till inte från mitt mål.

Kram

Annonser

-och sluta misslyckas.

Ju äldre desto visare, eller hur? Jag har älskat att träna i många år men vet ju att inte alla gör det. Jag vet att många raddar upp ursäkter efter ursäkter; för lite tid, prioriterar barnen, jobbar för mycket… Listan kan göras lång – jättelång. Andra säger bara att det inte är deras grej – att träna; ”jag behöver inte, jag har så tungt jobb och får styrketräning på jobbet” eller ”jag mår så bra ändå”. Allt för att intala sig att jag inte behöver träna för att jag inte vill (?) må bättre. Det är först på senare år som mina egna ursäkter försvunnit och aldrig hinner gro. Men jag vet och har länge vetat att ALLA behöver träna och ALLA kan träna.

En intressant sak jag insett är att jag måste börja skylla på mig själv. Jag måste ta ansvaret för mig själv och för huruvida träningen blir av eller inte. Det är bara mitt fel om träningen inte blir av. Självklart kan man bli sjuk och då ska man ju inte träna men jag tror att du förstår att det inte var det jag menade. Jag tror att om man börjar hålla sig själv ansvarig, verkligen ansvarig, så kommer man ta de rätta besluten och bli så bra som man kan/vill bli. Kanske kunde jag inte gå på det där spinningpasset jag tänkt gå på ikväll men det finns annat jag kan göra hemma när barnen somnat.

Har jag fel?

Your time is Now, my friend.

Kram

Denna vecka kör jag och ultramaken en mer medveten vecka vad gäller kosten. Inte för att vi äter dåligt i övrigt men jag tycker att det är bra att lägga extra fokus på maten ibland. Vad är det vi sätter i oss? Kan vi förbättra kosten och må ännu bättre och därmed ge vår kropp bättre förutsättningar.

Denna vecka planerar vi maten bättre och äter inte bara regelbundna måltider utan även regelbundna mellanmål. Vi begränsar sockret och tar bort sylt, ketchup, bullar, kakor, och andra efterrätter men självklart inte sockret från frukt och grönt. Vi ser också över vad måltiderna består av. Det är när du äter för lite under dagen som det där suget  kommer senare och det är då du kanske gör de där dumma valen med den snabba energin.

Det är klart att det är gott med fikabröd, glass och sånt men allt kan inte smaka godis. Om din kropp fick välja och inte bara suget, vad tror du den skulle välja då?

Kram

Det händer då och då att jag får ”försvara” varför jag tränar så mycket som jag gör, varför jag inte äter ”onyttigheter” när som helst o.s.v. Idag läste jag något väldigt träffande på Olgas blogg:

”My passion, you call ‘obsession’.
My commitment you think unwarranted. 
My drive you can’t comprehend, so to you it must be flawed.
You tell me to live, I tell you to quit dying.
Do I make you uncomfortable? 
Good.
Now stand up and find your passion!”
Bra, eller hur!

Heja mamma!

Bloggen om hur jag ser till att leva mitt liv som jag vill ha det!

Vem är jag?

Jag är 34 år, gift och har 3 barn. Jag bloggar om mitt liv och då det i stort sett består av familjeliv och min träning är det vad bloggen handlar om.

Jag är lic. Personlig Tränare, spinning- och coreinstruktör och älskar löpning. Bland det roligaste jag vet är att hjälpa människor att antingen komma igång med träning och ett hälsosammare liv eller att hjälpa dem bli ännu bättre. Om du undrar något är det bara att fråga; antingen i kommentarsfältet eller genom ett mail till jessica@jatraning.se.

Hoppas du gillar bloggen! Om du gillar den, varför inte prenumerara via bloglovin.com, då kanske fler hittar hit!

Följ mig på instagram

@hejamamma

Kommande utmaningar:

Mitt 4:e Stockholm Marathon1 juni, 2013
Då kör vi!
Stockholm Ultra Marathon4 augusti, 2013
Bislett 24-timmars ultramarathon1 december, 2013
Den stora dagen är här.

Skriv in din epostadress för att prenumerera på den här bloggen och därmed få information om nya inlägg via epost.

Gör sällskap med 6 andra följare

bloglovin
Blogg Topplista
Hälsa bloggar
Bloggar av mammor och gravida