Idag blir jag stark

Idag vilar jag från träning. Det behövs. Igår körde jag ett hårt styrkepass på gymmet som känns idag. I hela kroppen. Jag har blivit en sucker för stora, dynamiska övningar som till exempel traditionella marklyft och frivändningar. Jag gillar att de involverar stora delar av kroppen och hjälper kroppen förstå hur den ska jobba som ett system.

Imorgon står 12km distans på schemat. Har jag tur får jag dela upplevelsen med Ultramaken.

Kram

Romantisk lyx!

Eftersom mamma och pappa hälsar på i stan passade vi på att be om barnvakt igår kväll. Det är verkligen lyx för mig och Ultramaken. Mamma och pappa ställer alltid upp och ungarna gillar sin mommo och moffa. Precis som det ska vara. Jag och Ultramaken tog oss in till stan och gick på Vapiano som alla haussat till skyarna.

Vilket klockrent ställe! Supergod mat, snabb service och bra priser. Hit kommer vi tillbaka.

Efter maten ville vi äta glass men var egentligen ganska mätta. Vi tog ändå varsin glass:

Ingen av oss orkade äta upp glassen… Jag äter mig aldrig proppmätt längre. Det känns bara inte bra att äta så mycket att man mår dåligt. Säger väl sig självt egentligen. Sedan avslutade vi kvällen genom att strosa genom stan. Supermys!

Nära döden

Nåväl, lite väl dramatiskt kanske.

Jag hade 10 km distans på schemat idag. Jag valde att lägga passet efter en heldag inne i Stockholm city… Mistake number one. Jag valde även att lägga passet när jag inte precis var fulltankad med varken energi eller vatten, mastake number two…and three. Oh well, vi tar det som en lärdom för framtida träningspass…eeeh, som om jag inte redan visste allt det där men ok. I alla fall så gjorde jag mina 10 km i värmen. Att springa i värme är också, hm,  ja ett utvecklingsområde för mig kan vi väl kalla det.

En tröttis

 En intressant grej är hur jag funkar vad gäller var jag springer. Idag sprang jag ca. 70 % av passet på asfalt i stadsområde. Sedan tog jag mig ut i skogen och nästan omedelbart sjönk pulsen med nästan 15 slag och farten höjdes… Brukar du vara med om något liknande? Nästa pass kommer jag vara grym! Så är det bara. Det måste jag väl kunna bestämma mig för och sedan bara vara det, eller hur?

Imorgon blir det romatisk date med maken.

Kram

Fashionista

Klart gumman ska firas när hon fyller 10 månader idag! Fyndade klänningar på Zara.

Skyll dig själv!

-och sluta misslyckas.

Ju äldre desto visare, eller hur? Jag har älskat att träna i många år men vet ju att inte alla gör det. Jag vet att många raddar upp ursäkter efter ursäkter; för lite tid, prioriterar barnen, jobbar för mycket… Listan kan göras lång – jättelång. Andra säger bara att det inte är deras grej – att träna; ”jag behöver inte, jag har så tungt jobb och får styrketräning på jobbet” eller ”jag mår så bra ändå”. Allt för att intala sig att jag inte behöver träna för att jag inte vill (?) må bättre. Det är först på senare år som mina egna ursäkter försvunnit och aldrig hinner gro. Men jag vet och har länge vetat att ALLA behöver träna och ALLA kan träna.

En intressant sak jag insett är att jag måste börja skylla på mig själv. Jag måste ta ansvaret för mig själv och för huruvida träningen blir av eller inte. Det är bara mitt fel om träningen inte blir av. Självklart kan man bli sjuk och då ska man ju inte träna men jag tror att du förstår att det inte var det jag menade. Jag tror att om man börjar hålla sig själv ansvarig, verkligen ansvarig, så kommer man ta de rätta besluten och bli så bra som man kan/vill bli. Kanske kunde jag inte gå på det där spinningpasset jag tänkt gå på ikväll men det finns annat jag kan göra hemma när barnen somnat.

Har jag fel?

Your time is Now, my friend.

Kram

On The beach

Lyckas dock alltid missa solen. Oh well…

Äntligen!

Äntligen är han på väg hem! Men jag måste vänta tills imorgon innan han når fram…

Home again!

Nu är vi hemma från Norrland igen. Storeman stannade hos min mamma och pappa och lever troligtvis livets glada dagar där. Blir bortskämd, hänger med kusinen och får en paus från sina småsyskon. Som en vallhund irrar jag omkring och undrar vad som fattas men jag vet ju. Det är min förstfödde, min store men ändå lille, min ack så kloke fine son. Det känns i hela kroppen när vi inte är samlade. Jobbigt men ändå ett tecken på att det är som det ska.

Igår var en vilodag men idag ska jag upp på spinningcykeln igen och hålla ett pass. Det blir roligt.

Jag har under vår långa resa hem hunnit reflektera över tävlingen i lördags. Jag hade kunnat ta i mer men jag hade en rolig stund för mig själv i skogarna, på vägar och stigar. Jag har insett att jag vill bli snabbare och kommer satsa på det. Coachen styr upp båten så den pekar rätt. Jag hoppar ombord och fattar årorna och börjar ro. Det är så enkelt när jag bara behöver rikta in kursen för styrketräningen själv. Den har förresten blivit så himla rolig. Jag njuter av den nu som jag aldrig gjort förr. Kanske för att jag verkligen har en målmedveten plan som redan börjar bära frukt.

Nu är jag sugen på ett par kompressionsstrumpor. Jag har kikat lite på GoCoCo som är fina och bra också. Tror jag i alla fall. Nån som vet? Ska man ha nåt annat märke? I alla fall är mina löparstrumpor från Newline slut och jag vågar inte be om nya. Dessutom tror jag att kompression kan vara nåt.

Vad händer hos dig?

Kram

Gymmar där jag är

Här på Scandic har de till och med ett gym. Litet men fungerar ypperligt!

Om kompensation

När vi åkte upp till mamma och pappa mellanlandade vi på Scandic i Umeå. Tyvärr möttes vi av ett ostädat rum och tvingades dela upp oss på två rum. Jag påtalade detta, såklart. Gillar inte att betala för sådant som inte lever upp till förväntningarna. Efter några dagar ringde chefen upp och ville kompensera för den otur vi haft. Ett riktigt trevligt bemötande från hennes sida måste jag säga. Hon erbjöd oss även ett rum gratis rum på hemvägen. Nu är vi i vårt stora, fina rum som är rent och rymmer oss alla med råge. På rummet väntade även:

Lite extra plåster på såren.

Förtroendet är återupprättat och tack till Scandic Umeå plaza för det fina rummet!