You are currently browsing the monthly archive for september 2012.
Fortfarande gräsänka. Det ska fortfarande tränas. Men styrketräningspass behöver inte ta timmar. De behöver heller inte utövas på gymmet, eller hur! Alla har vi en kropp att jobba med och alla har vi ju ett golv att stå på.
Jag har kört Tabataintervaller på sovrumsgolvet (1×2 meter), många pass på vardagsrumsgolvet och idag blev det vardagsrummet igen,
Det tog väl en dryg kvart och jag var en mjölksyrestinn blöt fläck efteråt. Jag ska erkänna att jag inte är som mest motiverad när jag kör hemma men man gör vad man måste; Tar det mig närmare eller längre från mitt mål? Just do it! Tänk inte huruvida du vill eller inte – gör det bara!
Vilken fin överraskning jag fick igår kväll. Helena ringde och det hela slutade med att hon erbjöd sig att ta hand om barnen så jag fick träna. En sann vän.
Jag packade in ungarna i bilen imorse och åkte till Helena. Under mitt härliga löppass i solen ringde Coola Anna som var den som berättade att Andreas gått i mål alldeles för tidigt ;).
Vilken bonus att bara så där få till ett träningspass. Min plan var annars att springa runt, runt, runt i kvarteret när ungarna somnat. Nu slapp jag det! Tack Helena! Det var sååå uppskattat! Barnen hade det jättebra under tiden.
Som om inte det var nog bjöds vi på lunch också. Vilken lyx!
Idag, strax efter klockan 19 fyllde Lillan exakt 2 år. Om du vill läsa hur det gick till när just denna prinsessa kom till världen kan du klicka HÄR. Det var lite dramatiskt…
Nu är du, min lilla flicka, en dam med en stark egen vilja. På förskolan berättar pedagogerna hur du är en kraft att räkna med. Alltid bus i blicken och de har till och med fått dela på dig och din partner in crime Cissi då ni triggar igång varandra till stordåd. För ca tre veckor sedan började du bli torr om nätterna och blöjan var historia. Du är en glad tjej som älskar att gosa. Du börjar visa omhändertagande och vill gärna leka med dockor och din Kanina-Nina. Lollo följer också med och det ska kläs av och på. Din docka Maja-Rosa ska man torka i rumpan och byta på. Hundar är bland det bästa du vet och du springer med öppna armar mot alla hundar, stora som små.
Du vill göra allt som jag gör och följer mig som en kär liten svans.
Idag hade jag väst och givetvis ville även du ha det.
Jag älskar dig min härliga lilla flicka.
Jag känner att han är värd ett helt eget inlägg.
Min fine man hade som plan att springa Spartathlon under 31 timmar. Man kan säga att det gick lite bättre. Typ dryga 3 timmar bättre. Det är bara helt sjukt!! Förstår du, 245 kilometer i stundtals 40 graders värme. När han kom till Korinth satte han sig ned och grät för att det var så varmt. I mål fick han veta att det var rekordmånga som brutit på grund av värmen.
Andreas berättade att han hade poliseskort de sista kilometrarna och den sista biten fram till mål sprang han i sällskap av 40 barn på cykel. Vilken målgång. Vilken man!
Han blev aldrig trött i benen och med facit i hand hade han till och med kunnat putsa mer på tiden men det är viktigt att ha krafter kvar hela vägen. Hellre lite kvar i mål än att ta slut innan.
Jag är så stolt! Vilken hjälte!
Såg att en hel del tyskar hittat in på bloggen. Jag gissar att det beror på Spartathlon. Hallo Deutschland!
Idag var jag fru Effektivitet!
En subtil men molande träningsvärk killade i framsida lår. Träningsväskan var packad. Förberedelse är A och O.
Två möten på morgonen där jag blev bekräftad på finaste sätt. Snabbt bytte jag sedan om till träningskläder. Skuttade upp på löpbandet och körde 5 snabba kilometer med träningsvärk, hehe.
Hoppade sedan i duschen, snabb dusch, byta om, sen kommer eftersvettningarna… Du vet vad jag menar. Tur att man har puder!
Förresten! Kollade precis in liveuppdateringen från Spartathlon
Han sköter sig!
Just nu har han sprungit i ungefär 1 1/2 timme, min man. Starten gick klockan 6 imorse, svensk tid. Inte som jag skrev häromdagen, klockan 7. Hans mål är att springa de 245 kilometrarna på under 31 timmar. Då kvalar han in till landslaget. De korta distanserna (!) som landslaget i ultralöpning springer är inget han satsat på tidigare men nu vill han ge det en chans. Det kommer att gå vägen så länge han inte skadar sig ordentligt av någon anledning.
Nu hejar vi allihopa!!
Snacka om att jag är stolt!
Klantiga jag! Missade min lucka på jobbet då jag hade tänkt träna. Idag var helt enkelt en förvirrad dag… Nåväl, då får jag köra löpningen imorgon – med träningsvärk!
Nu har jag precis avslutat ett 20 minuter långt (kort?) träningspass och har ramlat ihop i soffan, hehe.
Dagens njutning
Det var tufft men härligt.
En svettig sak. I spegeln skymtas min fina tatuering nedanför nacken. Den behöver kompletteras med Lillans namn innan den är klar. Jag tatuerade mig faktiskt precis innan jag förstod att jag var gravid med henne. På lördag fyller min lilla prinsessa 2 år.
Är du bra på att bekräfta andra? Det vill säga att verkligen se och höra en annan person och att berätta när någon gör nåt bra eller att bekräfta någons goda egenskaper. Det behöver inte alltid vara stora saker utan små saker du ser.
Under utbildningen (som inte är klar ännu) hade vi en övning där man skulle berätta om någon gång där man blivit bekräftad. Jag berättade om hur en kollega som jag inte känner speciellt bra bekräftade mig. Kanske var det just därför det blev så stort. Det var måndagen efter Stockholm Marathon nu i år och hon kom fram till mig och hade tårar i ögonen. Hon berättade hur fantastisk jag var som presterat så bra på tävlingen. Tack Elisabet! Jag blev bekräftad.
Det behöver inte handla om sådant man presterat. Minst lika bra är att bekräfta goda egenskaper.
Jag kan bli bättre och jag ska börja idag.
Tidigt imorse åkte Ultramaken till Aten. På fredag klockan 7 (svensk tid) går starten återigen för Spartathlon. En tävling där han ska ta sig de 245 kilometrarna från Aten till Sparta, non stop. Jag är således själv med barnen ända tills på tisdag.
Det vore tortyr mot mig själv och min kropp att vänta med träningen tills dess. Och varför skulle jag?! Det kräver i och för sig mer planering och jag får hitta bra alternativa vägar men om jag skulle säga att det inte går eller att jag inte har tid att träna då vore det bull sh*t. Tid finns om det är tillräckligt viktigt för mig. Och det är det. Ett långpass blir svårare men det finns ju annat.
Är nu också anmäld till mitt fjärde Stockholm Marathon! Let’s make this a warmer one! Det firar vi med 5 km tempo på jobbets löpband och styrka hemma när barnen sover. Vad hittar du på för kul?
Igår var det en vecka sedan jag tränade sist och igår var det äntligen dags igen. Jag hoppade upp på instruktörscykeln för mitt pulsspinningpass och det var grymt trots att jag tog det lugnt. Ett spinningpass bör inte handla om att köra skiten ur sig varenda gång. Över 85% av maxpulsen ska du generellt sett inte vara mer än under 1 minut åt gången. Resultatet då blir att du bryter ned mer än du kan bygga upp.
Idag vilar jag själv men ska ta väl hand om en PT-kund.
Nu ska jag till förskolan och hämta hem småkidsen som jag längtat efter hela dagen!
Heja mamma! 